Dom här veckorna när datorn inte fungerat har vart hemska, jag har insett hur beroende man är av hemsidor, facebook, email, internetbanken och alla andra saker man använder datorn till. Man kan nästan säga att familjen Svenson befunnit sig i nåt slags limbo där vi stått utanför all social kontakt och utan all information vi varit i behov av, vi har fått använda oss av telefon, telefonkatalogen och goda vänners vilja att låna ut sina uppkopplingar.
Att vara utan bloggen har givetvis varit det allra svåraste, dom första dagarna var värst och det var självklart då jag hade som mest inspiration, men allteftersom veckorna gick avtog bloggabstinensen mer och mer så när jag ikväll fick upp sidan stod det helt still i huvudet.
Sist jag skrev höll jag ju på att avlida i graviditetsillamående, det var så illa att jag funderade på att lägga in mig på lämplig klinik. Jag mådde fruktansvärt illa hela dygnet, till och med på natten i drömmarna snurrade det i huvudet och jag gick runt som i koma, det enda jag kunde äta utan att få kväljningar var fil och flingor, smörgås och kex, blåbärssoppa och te. Jag spenderade så mycket tid som möjligt i horisontellt läge på soffan eller i sängen men ibland var jag ju tvungen att ta hand om barnen eller laga mat, ve och fasa, det är ett mirakel att jag överlevt.
Tack och lov släppte det lika plötsligt som det kom, från en dag till en annan nånstans runt vecka åtta eller nio var det bara borta och jag mådde bra igen.
Nu fungerar livet nästan som vanligt, ibland får jag ont och jag känner att det är tredje barnet och att jag är över 30 men snart har ju halva tiden gått så jag ser ju ljuset i tunneln.