I somras när vi tältade hade vi med oss en kupévärmare, det finns ju inget värre än att krypa ner i en kall och fuktig sovsäck för att sen frysa av sig externa kroppsdelar under natten, så när kvällen kom satte vi bara på vår lilla fläkt och vips var det behagliga tjugo grader i tältet.
När vi sen packade undan alla campinggrejor för hösten sa jag till Mannen "nu lägger vi inte ner kupévärmaren i förrådet för då hittar vi den aldrig när vintern kommer." Smart va?
I morse var det jävligt kallt i bilen och jag påminde mig själv om att leta fram den där fantastiska uppfinningen under dagen, den borde ju rimligtvis ligga lättåtkomligt i vår klädkammare.
Eller kanske ändå inte.
Efter att ha sökt igenom den välpackade lilla skrubben där vi förvarar saker som är synd att slänga/ bra att ha/ inte har en egen plats/ vi inte riktigt vet vart vi ska göra av så insåg jag att kupévärmaren var som bortblåst. Mannen hävdade att den faktiskt kunde ligga i förrådet trots allt men jag stod på mig rätt länge, vi hade minsann sagt att den inte skulle dit! Den fanns såklart i klädkammaren, han letade inte tillräckligt noga bara.
En stund senare insåg jag också att vi på nåt sätt lyckats slarva bort den enda pryl vi bestämt oss för att hålla reda på.
Förrådet i källaren på ett annat hus på en annan gård tömdes på så gott som varenda låda, påse och säck men utan resultat. Visserligen hittade jag två papperskassar med jättefräscha kläder i Vilds storlek som jag på nåt vis lyckats glömma bort så lite glad var jag ändå när jag på vingliga ben tog mig uppför stentrappan, men när jag satte mig i bilen för att köra in den i garaget igen gnagde den där kupévärmaren i hjärnan.
En timma efter att jag lämnat hemmet för att leta i förrådet öppnade jag porten till garaget och såg... en liten svart kupévärmare. Väldigt smart placering för den måste jag ju säga men vem som lagt den där utan att säga till oss eller i alla fall skriva en liten lapp om det, inte hyggligt.