Igår spelade Prinsen för första gången riktig match i fotboll, vi åkte redan tidigt på morgonen till ett s.k "sammandrag" (=ett gäng kortare matcher för yngre spelare) och satt sen i solen hela förmiddagen. Fikakorgen var med och för lilla Vild var den det absolut viktigaste, tänk att man bara kunde gå och ta kakor hur som helst utan att nån vuxen begränsade!
För spelarna i Prinsens ålder fanns inget som hette "regler, passningsspel och lagpositioner" utan det enda som räknades var målgörandet och målgester, dagens matcher vanns allihop av Prinsens lag så just målgester var ett ämne som avhandlades på hög nivå. Mot slutet av dagen försökte vi förlädrar heja fram assisten lite mer än själva målgöraren så det inte skulle gå obemärkt förbi när nån gjort ett superframspel och som sen avslutades av nån målsugen.
Eftersom det var min första match också så kan jag nog komma undan för den här gången men jag kände hur den där vansinnesföräldern bara låg under huden och tryckte, den som stövlar över planen och skriker fula ord åt det andra laget, buar när dom andra gör mål och totalsågar den lilla barnhejaklacken som sjunger ramsor om motståndarna.



Laguppställning!



"Mamma, bara jag får nummer 13 på tröjan! Då gör jag nog mål!" Visst gjorde han mål!



I stridens hetta.



Sockrade munkar - ett måste.



Föräldralägret.



Som tur var hade Vilda med sig Kittyhuset.



Vad annat finns det att göra på en stor gräsmatta än kullerbyttor?