Det tar verkligen på krafterna att jobba dagtid, säger jag efter två dagar...
Det finns inte ett uns ork kvar i min kropp och jag är fullständigt utpumpad, det beror väl kanske mer på att det är ett nytt jobb och massor att lära sig än att jag gått upp 05:30 två dagar i rad. Idag hyrde jag "Upp" och käkade Willy's pizza med ungarna i soffan, att göra middag var helt otänkbart och att ens sitta uppe och kolla "Desperate Housewifes" är bara att glömma.
Jobbet är väldigt omväxlande, man gör frukost hos en person, hjälper en annan med påklädning och kanske bäddar man bara sängen hos en tredje. Sen har man en del städ, inköp och ledsagningar, matdistrubition och promenader under eftermiddagarna, inte så fysiskt tungt jämt men det är ingen brist på saker att göra.
Jag har ju fått världens lyxschema, enbart dagtid och bara två av sex helger (även dom dagtid) vilket känns som en dröm. Lite för bra för att vara sant... Det som är sagt är att dom tiderna ska hålla sig året ut och kan sen förändras men det känns som om det inte kan bli värre än vad jag hade på Gullvivan.
Det värsta är när man ska in i en ny grupp tycker jag, på Gullvivan hade jag ju min trygghet, jag kände alla och kunde jobbet på mina fem fingrar, nu helt plötsligt känner jag ingen och har ingen given plats i gruppen. Man kan inte bara kasta sig in i ett samtal hur som helst och man måste berätta allt från början, hur stora barnen är, vad Mannen gör, hur gammal jag är, vad jag gjort innan...
Det blir ju såklart bättre med tiden, alla är trevliga och jag tror absolut att jag kommer känna på samma sätt för dom som jag gör för mina Gullvivare men tiden fram tills dess är så lång. Önskar jag kunde spola fram lite.