Dom senaste dagarna har inte som ni kanske trott spenderats i toaholken, vi klarade oss undan magsjukan med blotta förskräckelsen, jag har bara varit alldeles för trött för att orka skriva.
Idag har jag varit och träffat en alldeles ny liten bebis, det räckte med att se det där lilla fjuniga huvudet för att jag skulle bli fullständigt galen och slita honom ur sin mors händer, sen satt jag som klistrad med näsan djupt nedborrad i hans mjuka kind resten av kvällen. Tänk om dom kunde vara så små och goa lite längre, inte växa upp och bli svettiga, sura och halvkåta tonåringar innan man hunnit blinka. Tanken om en till liten unge växer sig starkare för varje dag, i alla fall hos mig, vilket är konstigt eftersom vi senast i våras var ganska säkra på att vi gjort vårt för att befolka planeten.
Kanske vore idé att skaffa lite större boende innan man sätter igång tillverkning förstås... och att få Mannen med på båten.