Jag skäms. Som en hund.
Och det är en ganska ovanlig känsla för mig, jag är ju född helt utan hämningar och gränser och tycker det mesta går bra.
Problemet är mitt nya jobb, jag har ju knappt jobbat en månad och redan har jag hunnit med tre frånvarotillfällen. Första gången var tredje veckan och då var det jag själv som var sjuk, i måndags fick jag åka och hämta Prinsen från skolan där han slocknat med spränghuvudvärk och feber på fritids och natten mellan onsdag och torsdag vaknade Prinsen med räserbajs.
Jag inser ju också att man inte kan styra över när man blir sjuk och att det är en smitthärd på fritids och i förskolor men ändå, det är så grymt pinsamt att behöva ringa sig sjuk/ vabba när man är helt ny. Jag kommer ju bli stämplad som en omplacering som ingen vill ha, som är sjuk i tid och otid och som man inte kan lita på.
Mannen är ju i slutfasen av skolan också och har en massa viktiga arbeten att göra, lektioner att närvara på och föreläsningar att delta i så han kan absolut inte var hemma what so ever och min kära mor som nästan alltid kan hjälpa till så jag slipper vabba är inte så jätteintresserad av att ta hand om Prinsen som inte ens kan fisa utan att skita på sig.
Ja funderar nu på att vaccinera oss allihop mot alla sjukdomar i världen så jag slipper sjukanmäla mig igen.