På Gullvivan har vi ett litet sammansvetsad gäng med vikarier, dom har alla delegation på att dela mediciner och att ge insulin och dom känner dom boende utan och innan. När vi har dom i huset är vi ordinarie trygga, vi slipper gå och dubbelkolla så allt är gjort och vi vet att dom boende får bästa möjliga vård.
Tyvärr är dom alla på vippen att nå fram till LAS (lagen om anställningsskydd) så dom blir nekade jobb.
Fattar ni?
Dom FÅR INTE JOBBA! Kommunen utesluter dom från alla listor och skickar istället totalt oerfarna vikarier som ofta aldrig ens satt sin fot inom äldrevården. Dom har ingen koll på hur man bemöter en dement människa utan suckar och gnäller högt om hur äckliga dom är som äter med händerna och inte kan hålla tätt, skrattar åt deras "rapparkalja" som är försök till kommunikation och sitter helst framför tv:n med fjärren i högsta hugg. 
Bra, kärleksfull och kompetent omvårdnad? Eller en kränkande vanvård?
Fråga Trollhättans Stad som nekar våra toppvikarier med värme, hjärta, fingertoppskänsla, erfarenhet, tålamod och kunskap jobb och därigenom ser till så vi fast anställda får gå på knäna och göra två personers jobb.