Frågor på det?

I veckan har ju Prinsen haft min gamla studierektor som vikarie, hon är i sjuttioårsåldern och har gjort ett outplånligt intryck på Prinsen. Jag var ju skräckslagen inför bara tanken på hennes uppenbarelse och fick rysningar när jag första gången såg henne trava över skolgården, men Prinsen och hon blev världens bundisar. Han älskade henne och tyckte hon skulle vara vikarie lite oftare, han hade haft så roligt och dagarna hade bara svichat förbi. En verklig hit helt enkelt.
Jag tycker absolut att man ska ta tillvara en sån resurs, att ha en lärare med så många års erfarenhet väger givetvis tungt i skolans värld och det jag vill säga nu har inget som helst med henne att göra, det är bara det att hon väcker en generell frågeställning:

Idag finns tusentals arbetslösa, många är unga, många är föräldrar, en del våndas över huslånet, bilen och julen, lika många svettas över kommande födelsedagar och tvingas säga nej till barnens kalas och fredagsmys. En del är äldre och har svårt att hitta något nytt jobb på grund av sin ålder, man kanske har femton-tjugo år kvar som yrkesverksam men det hjälps tyvärr inte.
På andra sidan står ett antal människor som passerat pensionsåldern men som fortfarande arbetar, kanske vill man inte gå hemma utan att vara till nytta, ensam och sysslolös. Kanske är arbetet det enda man har kvar då partnern inte längre finns och barnen är stora och upptagna jämt och ständigt. Dessutom håller man ju sig pigg i hjärnan om man grillar den lite ibland och ett korsord, veckans svåra sudoku och melodikrysset är inte nog med utmaning.
Ska dessa människor "stå i vägen" på arbetsmarknaden för dom yngre med arbetslivet framför sig, dom som måste få in pengar på kontot så inte amorteringen går till kronofogden, dom som äter knäckebröd till middag för att kunna ge barnen korv och makaroner? Vore det inte en bättre lösning i kristider att man helt enkelt måste pensionera sig vid 65 för att lämna över till nästa generation?
Givetvis kan man inte generalisera ända ut, det förstår jag också, man kan liksom inte ersätta en proffessionell hjärnkirurg med veckans pryo bara för att kirurgen råkar vara 65.
Vad tycker ni?


Kommentarer
Postat av: PocketDream

Bra skrivet. Men hur många är det som fortsätter jobba efter 65 egentligen? Jag känner inte till en enda... Alla pensisar jag känner verkar ju tvärtom tycka det är sjukt skönt med massor med ledig tid för att läsa böcker och hänga med vänner.

Kanske borde det finnas ett krav på avgång vid 65. Men då borde det också finnas ett löfte om tillräcklig pension så pensionärer inte behöver sälja allt de har för att överleva.

2009-10-12 @ 19:06:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback