Imorse hade vi en underbar första advent-frukost, prinskorv, sill och ägg stod framdukat och efter ett regelrätt slagsmål om vem som skulle tända så lyste till slut det första ljuset i renen.
Efter en lite stund gav sig Vild iväg med bästisen och vi andra blev sittande i lugnet en stund innan vi tog itu med livet.
Julen är helt klart den bästa tiden på året, och även om själva julafton är tänk som höjdpunkt måste jag ändå tillstå att veckorna innan är allra mysigast. Man njuter av julmusiken, ljusstakarna och glöggen och känner sig alldeles mild i hjärtat, man träffar släkten, slår in klappar och käkar pepparkakor tills man spyr.
Det trista är att man redan på juldan är så trött på julen att man nästan kvävs, glöggen ger en halsbränna, pepparkakorna raserar hela magen och jansonen! Säger nån "anjovis" så åker man dit för misshandel.
Då kan man knappt vänta tills våren kommer och allt som påminner om julen åker ner i lådor, hur kunde man tycka att det var så roligt med julen egentligen?
Men nästa år är det samma varma känsla som sprider sig i kroppen när man får plocka fram jullådan