Igår var det en glädjens dag här hemma, barnen fick sina hett efterlängtade kikcbikes! Både Prinsen och Vilda blev tårögda vid åsynen av sina nya åk och så fort sista skruven var åtdragen stack dom iväg, Vilda på vingliga ben med den trehjuliga och Prinsen i raketfart skrikandes "vilka bra kullager mamma!!"
Senare på kvällen var vi iväg och skulle köpa varsin tidning till dom men det är lättare sagt än gjort nuförtiden kan jag säga för varenda tidning har en leksak med, så barnen valde ju såklart tidning efter vilken som hade coolast pryl vilket är helt förkastligt. Jag försökte på flera pedagogiska vis förklara att man ska välja vilken tidning man vill LÄSA eftersom leksakerna ändå är totalt värdelösa men det var ju meningslöst. Vilda hade fått syn på en My little Pony-tidning med max fem sidor som hon absolut skulle ha, då fick man nämligen en rosa mobiltelefon med och Prinsen skulle såklart ha Kalle Anka trots att han så väl vet att den tidningens prylar har sämst hållbarhet i branschen.
Men det är väl som dom säger, man måste liksom gå den hårda vägen ibland, så visst fick dom sina tidningar och jag började räkna ner innan första utbrottet skulle komma. Dom öppnade sina tidningar, Prinsen sköt iväg gummibananer med sin banankatapult och Vildas telefon ringde oavbrutet "nämen heeeej David!" kvittrade hon och pratade länge och väl med sin stora kärlek på dagis.
Idag är leksakerna glömda, katapulten ligger på golvet i barnens rum och mobilen har packats ner i den röda handväskan, förmodligen kommer dom aldrig mer lekas med och vad tidningarna beträffar så har Vilda inte ens öppnat den och Prinsens Kalle Anka ligger upp och ner under sängen.