Jag går snart sönder!! Jag kommer hittas stel och död i det här dockskåpet inom en snar framtid om vi inte hittar någon annanstans att bo pronto.
Just nu slits vi mellan "is-i-magen" taktik, dvs sitta här och invänta det nya drömhuset, få plenty med kosing för lägenheten och renovera kåken till tänderna, och dramatiska "gör nåt för helvete NUUUU!!" vilket innebär att vi förhastar oss in i ett nybyggt hus för 2,6 millisar och som förvisso ligger precis om hörnet men också är allt jag inte vill ha med ett hus. Jag vill ha yta, många rum, privatliv, öppen spis och en egen liten trädgård där jag kan göra som jag vill och egentligen inte hela det där med parhus för det är så snarlikt det vi har nu. Grannar som kollar snett när ungarna sprider sina leksaker, som tycker om ordning och reda, som vill ha städdagar och samfällighetsträffar och skit.
Men varför i herrans naman är det så svårt att hitta ett hus då? Hur länge ska jag sitta här i garderoben och trängas? Ge mig ett huuuus!!!