Nu, mina vänner, är det riktigt segt på Gullvivan kan jag meddela. Tryckande hetta ute och inne står luften precis still, inte ens en mygga kan hitta vind nog för att lyfta, familjen är ute och badar och solar, folk har pickninck på den lilla kullen bakom huset och vad gör jag? Jobbar. Det är så sorgligt att det inte är sant, verkligen supersorgligt.
Att jag ska behöva var inlåst i fängelset mellan klockan tolv och halv nio på kvällen borde verkligen vara straffbart, om man kan med att stänga dagis i fyra veckor för att personalen ska kunna få semester så är det väl inte för mycket begärt att man tar hem sin gamla mamma eller pappa i alla fall över helgen?
Nu är det i alla fall bara fem arbetsdagar kvar tills semesterna börjar, ni kanske undrar hur det kan vara möjligt med sexdagarsvecka i Sverige på 2000-talet men jobbar man på Område 1 så gör man, där gäller inga svenska lagar, ingen medkänsla hyses för personal, ingen arbetsglädje är tillåten och absoluuuut inget privatliv är godkänt. Just nu känner jag att jag kan göra precis vad som helst för att slippa gå dit igen, jag klipper av mig öronen om det är vad som krävs. Skolan lär jag väl inte komma in på och sparken får man säkert inte heller så om fem veckor när semestern är slut kommer jag gråtandes släpa fötterna mot stället igen, dömd till evigt slit på Gullvivans Guldvila.