Teknikens under

Igår ringde jag upp mamma och pappa för att försäkra mig om att dom överlevt vårt lilla besök, dom såg lite ihåliga ut när vi lämnade Bengtsfors nämligen, och för att se om dom fått igång motorn som havererat.
"Jajamän serru! Den går fint nu!" sa pappa och överlämnade sedan kvickt luren till mamma, han är lite allergisk mot telefonsamtal och lyssnar inte så noga på vad man säger utan vill helst få det överstökat så fort som möjligt. Mamma hade en annan bild av båtens tillstånd, hon berättade att förutom att dom tog sig igenom dom sju slussarna ner mot Trollhättan i hällande regn hade pappa fått kortsluta motorn med en slägga varje gång dom skulle starta eftersom ett kylaggregat gått sönder.
Sen hamnade vi plötsligt i en radioskugga och samtalet bröts, jag ringde upp men blev borttryckt, ringde upp igen men blev borttryckt igen och så höll det på typ sex-sju gånger innan mamma svarade. I luren var det alldels tyst, man hörde bara ett lågt väsande och sen plötsligt ett skrikande skratt följt av tystnad igen.
Mamma skrattade så hon inte kunde andas.
Lustigheten bestod i att hon tryckt röd lur varje gång hon försökt svara och det är verkligen roligt när man för sitt inre föreställer sig mamma och pappa slå sina kloka ihop för att utreda felet på telefonen. Pappa tyckte antagligen att det enda raka var att kasta skiten överbord medan mamma stod där och desperat letade efter rätt knapp.
Efter ett par minuter bröts samtalet igen då mitt batteri dog men jag vågade aldrig ringa upp igen, dom hade väl krossat telefonen med släggan om den gav ljud ifrån sig igen.

Kommentarer
Postat av: Gustav M

Hahaha, jag kan faktiskt se det framför mig.

Kan tänka mig att det kan vara stressigt att slussa ibland.

2009-07-28 @ 22:51:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback