Vem är du? vem är jag?

Såg precis en skum dokumentär på tvåan, det handlade om en man som förlorat minnet. Jag missade ett par minuter i början men som jag förstod det så kunde ingen riktigt säga vad som hänt. Det fanns inga tecken på demens och inga spår av en blödning eller så utan han hade väl bara vaknat upp på akuten och inte kommit ihåg vare sig sin fru eller deras dotter.
Verkar konstigt tycker jag, visst förstår jag att man kan tappa minnet och så men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken att han fejkar alltihop. Tänk bara, tjugofem år med frun, sjutton år på samma trista verkstadsjobb, ingen höjdarlön och ingen pension i sikte. Kanske är frun en riktigt satkärring som tjatar hål i huvudet på honom, jobbet är så tråkigt att klockorna stannar och det enda han egentligen vill göra är måla men alla måsten och vardagen gör det omöjligt.
Nä men om jag bara skulle ta och skita i allt, låtsas som om jag inte minns nånting och vips slipper jag både tjatiga frun, jobbet och alla krav. Jag får en plats på nåt fint korttidsboende där jag blir omhändertagen, får mat och hjälp med allt jag vill, ibland får jag komma hem men då är det frun som passar upp på mig istället och jag får chansen att måla hela dagarna. Livslång semester liksom.
Kanske inte världens enklaste sak att fejka, tids nog skulle man väl bli upptäckt och vad i hela friden ska man säga då? "Hoppsan..." Sen måste det ju bli segt att spela koko hela livet ut, han var ju ändå bara i femtioårsåldern och då är det ju ett tag kvar menar jag.
Brukar det inte vara så att minnet helt plötsligt bara släpper och kommer tillbaka? Han hade nog inte så höga poäng på minnestesterna men eftersom han inte var dement eller hade några skador på hjärnan så kanske det kan komma tillbaka?
Det får man väl hoppas, både för hans och familjens skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback