För ett tag sen virkade jag en mössa till Vilda, en grå med vit kant och i glittrande garn blev det. Helst hade hon nog velat ha en i rosa men eftersom hon har flera olika rosa och röda ytterplagg tänkte jag hålla färgvalet lite mer neutralt. Vilda tyckte det var fruktansvärt av mig och ratade mössan från första stund, "jag vill ha en rosa!" var det enda hon sa, otacksamma unge.
Dagen efter beklagade jag mig på jobbet men inte en enda sympati väcktes, "det är väl klart hon ska ha en rosa!" bräkte mina kollegor i kör. Mina argument om dom olikfärgade ytterkläderna höll inte, såklart skulle prinsessan ha en rosa mössa om hon ville!
Sagt och gjort, dagen efter gick jag in i garnaffären och letade upp det mest rosa jag kunde hitta, ett flerfärgat garn i ljusrosa, mellanrosa, ceris och lite ljusgrönt och självklart i en glittrande modell, som grädde på moset gjorde jag en stor blomma med Kitty i mitten. Reaktionen uteblev inte, mössan gjorde succé både hemma och på förskolan och redan andra dan fick jag ett beställningsjobb.
Och om man gillar rosa är den helt fantastisk, själv är jag mer lagd åt det neutrala hållet som sagt men har man en fyraårig dotter så har man. Det är väl bara att anpassa sig.

Såhär glad blir man om man tvingas ha den grå istället för den rosa...