Tack snälla för alla fina kommentarer angående Prinsens skola, det värmer mycket! ♥♥

Dagen i skolan gick bra, jag fick se att Prinsens problem är klart mildare än ett par av dom andra pojkarnas och jag märkte också att hans infall kom efter lunchen (idag i alla fall) då han är mer trött än på morgonen. Den ljudvolymen som var i klassrummet kan enbart beskrivas som öronbedövande och att sitta där dag ut och dag in och försöka koncentrera sig på uppgifterna samtidigt som myrorna lever om i brallan måste vara mission impossible.
Jag förstår att barnen tappar fokus och blir uppjagade av varandra, och att det dessutom finns ett par riktiga bråkstakar (om man nu får lova att säga så) i klassen gör inte saken bättre. Det enda dom bidrog med under dagen var "håll käften din jävla bög!" "jag ska döda dig" samt en massa stök och bråk i klassrummet som fröken inte tog tag i och det är ju givetvis dom här barnen som får Prinsens odelade uppmärksamhet.
Han kan helt enkelt inte tygla sig och göra smarta val när dom här killarna finns i närheten utan han hänger med på alla deras idiotupptåg, och gör samma dumma grejer som dom, och kommer sen hem med ångest över att han sagt dumma saker till nån/ knuffats/ gjort sönder något eller bråkat på lektionen.

Jag fick också klart för mig att ingen personal finns i närheten för att övervaka dom här barnen på rasterna utan dom får fritt spelrum till alla dumma infall.
Varenda gång det har varit problem där Prinsen varit inblandad har fröken preciiiis vänt ryggen till, att hon sen inte ens kan redogöra för vad som skett innan bråket uppstod eftersom hon egentligen inte alls varit i närheten verkar ingen bry sig om.
Jag, med min obefintliga högskoleutbildning, kan ju tycka att man kanske ska punktmarkera "sprallisarna", ha en personal som alltid befinner sig där dom är och som kan styra upp alla situationer som uppstår. Dom är ju nästan alltid tillsammans har jag förstått så att ha en rastvakt på sju-åtta pojkar är väl inte snedfördelade resurser?

En sak som gjorde mig väldigt lessen var att se min pojke sitta ensam i hörnet, alla andra har en bänkkompis utom han. Tydligen har han stört grannen på lektionen och blev då placerad ensam, också en såndär grej man måste läsa flera hundra högskolepoäng för att komma på. Såklart var klassföreståndaren ledig idag och "måndagsfröken" visste inte nåt om detta så nåt skäll kunde jag unte dela ut heller men jag kan lova er att imorn är det jag som ringer rektorn.
Den dagen jag spenderade i skolan gav mig tillräckligt på fötterna för att strida ännu mer, jag vet att Prinsen har dåliga sidor som han måste jobba med men att han skulle ha stört så mycket efter två veckor att han får sitta ensam är helt orimligt. I så fall vet jag tre pojkar som borde placeras i källaren för det uppförandet dom hade var alldeles uppåt väggarna och Prinsen är i alla fall inte elak, respektlös eller skriker könsord.

Jag pratade länge med "fritidsfröken"  på lunchen, hon jobbar verkligen för att Prinsen ska komma rätt och vi har en bra dialog, jag kunde ge henne tips på hur vi gör i olika situationer och jag berättade om den killen vi ser hemma i Prinsen. Han som har ett hjärta av guld och alla känslor utanpå kroppen, han som ställer upp i vått och torrt, han som alltid ser din nya frisyr/ dina nya skor/ den nya tröjan och som säger "vad snygg du är idag!" en vanlig sketen tisdag.
Det är den killen vi måste få fram mer av, den killen som är min pojke och om det innebär att jag ska stånga pannan blodig mot den kommunala skolan VS en överenergisk sjuå så må det vara hänt.