Imorgon ska Prinsen ta kort i skolan, han har lurat på klädval i flera dagar men verkar nu ha bestämt sig för skjorta. Snyggt ska det va. Förra året hade vi glömt att det var Den Viktiga Fotograferingsdagen och skickade honom till skolan i en vanlig sketen Ullaredst-shirt, ve och fasa! Det såg tydligen inte klokt ut och i år KUNDE han väl åndå få han något annat?
Det är en dyr historia det där med skolkort, vill man ha hela paketet plus katalogen får man punga ut med ungefär fyrahundra riksdaler, och självklart beställer man hela paketet. Skolkatalogen kan man absolut inte vara utan det har vi fått fullständigt klart för oss, den är klassad som bibeln för eleverna, och det kommer också väl till pass när min ängel ska peka ut dom elaka snorungarna som bråkar. Och inte kan man strunta i att köpa alla fina kort på ens vackra avkomma?
Sen står man där med några jätteförstoringar som inte ens mormor vill ha, tvåtusen småkort som ändå aldrig får plats i plånboken och en samlingsbild på klassen. Vi har ett helt kuvert fullt med bilder på ungarna, varenda år har vi gått på Bergstedts smörande om "minnen för livet" och beställt hela skiten för "det är ju så roligt att ha när dom blir stora."
Jo jag tackar, själv fick jag en plastficka med alla gamla överblivna skolkort på från min tid, pappa och mamma tyckte att "det vore väl kul att ha nu när jag har egna barn?"
Tack men nej tack säger jag bara.
Jag känner en familj (jag nämner för säkerhets skull inga namn) som scannade in alla bilder, skickade tillbaka korten och sen beställde bilder från internet för en spottstyver. Mycket smart familj om jag får säga det själv. Kanske kan man dra kopior från katalogen också?