Idag var det upprop till intensivkursen i Svenska B, jag skulle inställa mig i Komvux lokaler klockan tretton och igår när jag insåg att Komvux numer huserade i min gamla gymnasieskola fick jag ont i magen. Jag blev livrädd att jag skulle springa på nån av mina gamla lärare som alla skulle le i mjugg och titta på mig med "vad-var-det-jag-sa"-min, jag skulle få gå rundvandringen med nedböjt huvud och skämmas för min obildade hjärna. "Det där med högskolebehörighet skulle du nog ha tänkt på redan i gymnasiet" skulle alla lärare säga och flina elakt.
Frågan är vad jag egentligen gjorde i gymnasiet? Flamsade runt med kompisar, festade och spenderade alldeles för mycket tid inne hos vaktis som jag hade en kort men intensiv romans med. Inte gav det några MVG inte.
Nu var det payback time, tack och lov hade jag ju i alla fall bytt efternamn så kanske kunde jag låtsas vara nån annan?
Inne i aulan satt en skock förvirrade människor, alla av olika ålder, kön och nationalitet, och väntade på lärarna. Jag hade avsatt en halvtimma eller max 45 minuter till uppropet för vi skulle storhandla och jag var skithungrig men när rektorn satte upp en dagordning på tavlan insåg jag att det blivit en miss i planeringen.
Det s.k "uppropet" bestod av två föredrag om olika studietekniker, feta stenciler, overheadbilder, fikapaus och datagenomgång och skulle ta i runda slängar fyra timmar. Skönt.
Så där satt jag sen, utan nån att dela mina humoristiska inslag med, och höll på att somna redan efter tio minuter. Jag som hade trott att jag bara skulle glida in, briljera med min fantastiska person, dra några litteraturhistoriska namn såsom Karin Boye, Hjalmar Branting och Camilla Läckberg och så skulle MVG:t vara i hamn.
Nu är det allvarligt pluggande som gäller, hela veckan är det lektioner, föredrag och genomgångar och hur jag ska lösa det med ett heltidsjobb är ingen som vet, men tanken på att en dag få lämna in nycklarna till Gullvivan driver mig och med den drömmen inom räckhåll lär jag få det där MVG:t lätt som en plätt.