Igår var vi på bio, något som inte hänt sen Sagan om ringen-trilogin härskade på biograferna i landet. Barnen skulle övervakas av Thilda, (17 år) dotter till ett par mycket kära vänner, och jag hade mentalt förberett några viktiga saker hon behövde veta. Inte så att jag misstror hennes handhavande med barnen utan snarare för att jag känner mina barn och vet hur illa det kan gå.
Jag; stressad som en korv på grund av bristande tidsperspektiv "När dom ska sova sen så kan du dra ner persiennerna..."
Thilda; "Jamen tack för tipset! Det ska jag verkligen komma ihåg."
Jag; irrar runt som en förvirrad psykpatient "Dom brukar sova med lavalampan och... öh...sen kanske dom ska äta...nån macka eller så..."
Thilda; demonstrerar nu med tydliga rörelser att jag ska in i duschen "Jenny, du har baaraa dig själv att tänka på, gör din grej nu så fixar jag resten."
Väl inne på toa hör jag hur Thilda försöker få Vilda från cykeln, "nu ska vi gå in" säger hon och Vilda gör genast ett utbrytningsförsök med ett gapigt "nähä!", jag får stressklåda och ser för min inre syn hur barnen gör myteri och kör loppet med världens snällaste barnvakt. "Det ska vi visst!" säger Thilda och tar Vilda i handen och helt plötsligt är Vilda hur medgörlig som helst, kanske kommer det gå bra?
När vi ska gå får Prinsen akut separationsångest och det sista vi ser är hans gråtröda ansikte klistrat mot köksfönstret, inte bra, stackars Thilda kommer behöva terapi för att inte stersilisera sig efter det här. Jag överlägger jag med mig själv om jag ska skicka sms och fråga om allt är lugnt men tanken på att allt faktiskt är lugnt och att jag bara stör med mitt smsande får mig till besinning.
Efter filmens slut cyklar vi snabbt hem, vi måste ju rädda Thilda och få barnen i säng, det är ju trots allt skola imorn.
Hemma är allt tyst. Köket är klinikst rent. Barnen sover gott, mätta och rena.
Jag och Martin står som fågelholkar.
"Dom käkade fil och äggmacka till kvällsmat och sen läste vi sagan om bajskorvarna och så somnade dom väl vid halv åtta-tiden." sa Thilda "sen röjde jag lite i köket."
Vi har nu skickat in adoptionspapper, Prinsen har ju alltid önskat sig en storasyster.