Idag kom min efterlängtade mobil med posten, glädjeyran visste inga gränser och jag kastade mig över läckerheten. En Sony Ericsson C902 med apbra kamera och annat bra. Den är jättefin och jättebra på alla sätt men ni vet hur det är; man är så van vid den gamla och alla knappar att det tar flera veckor innan den nya riktigt sitter, jag hade ju dessutom haft min rosa Samsung i drygt två år så det jag inte visste om den var inte värt att veta. Sen skulle det ju installeras en ny programvara så man kan lägga in bilder i datorn och bara det var ju en hinderbana men nu hoppas jag att ni ska få se lite klarare och tydligare bilder i fortsättningen.
Kanske är allt såhär svårt för att jag är så gammal nu? Jag menar, det tog ju typ fyra år innan mamma lärde sig sms:a med T9 och jag kan faktiskt förstå hennes förvirring, jag kan knappt svara som det är nu.