Syokonsulent?

Vad ska jag bli när jag blir stor? Denna fråga har gäckat mig i flera år och har nu tagit över mitt liv helt och hållet. Jag läste till undersköterska av den enda anledningen att jag ville fortsätta till sjuksköterska och det var något jag varit säker på sen mellanstadiet, men när jag väl fick chansen att se hur det var att arbeta som sköterska blev jag helt avskräckt. Det var absolut inget för mig och jag började istället fundera över andra yrkesval, tandsköterska, massör, förskolelärare, socialpedagog, sjukgymnast, skolsyster, bvc-sköterska... Inget har egentligen lockat mig och jag har alltid tänkt att jag skulle bestämma mig längre fram i livet, det skulle säkert komma över mig en dag när jag minst anade det. Eller inte.
Dom senaste veckorna har jag legat vaken på nätterna och funderat, jag är lite över 30 nu och inte för att jag är lastgammal på nåt vis men tiden går ju obarmhärtigt framåt, det är snart dags att göra verklighet av en eventuell högskoleexamen. Om en månad börjar Martin läsa till polis, en dröm han haft sen han var liten, och jag önskar så att jag var lika säker på ett framtida yrke, att jag drömde om något och kände läslusten krypa i mig men jag kan inte för mitt liv komma på vad jag ska göra med mig själv. Det enda jag vet är att jag inte överlever på Gullvivan länge till, arbetstiderna liknar ju mest ett fångläger, lönen är usel och att dessutom slava varannan helg... helt obegripligt! Det borde vara olagligt att anställa människor under sådana förhållanden.
Det allra värsta är att jag egentligen trivs rätt bra som undersköterska, jag hade säkert stannat där om jag bara haft ett utvecklande och roligt jobb men hur fasen ska man få det? Alla såna jobb (bb, akuten, förlossningen mm) är ju redan upptagna och där lär man ju aldrig få en anställning, särskilt inte sen dom eminenta diktatorerna på Område 1 inte ens kan ge en tjänstledigt fyra veckor för att provjobba.
Igår gick jag och funderade hela dan och när kvällen kom hade jag tagit ett beslut, jag ska läsa till lärare. Lågstadielärare. Det är något jag tänkt på sen jag var liten men det har liksom aldrig kommit upp på tapeten eftersom jag varit så säker på att jag skulle bli sköterska. Kanske kan man läsa in en eller två kurser på kvällstid också medan Martin läser, då har man ingen press på sig heller utan man kan ta det i sin egen takt (antar jag) och sen tillgodoräkna sig dom poängen. Nu återstår bara det där med betygen, det är säkert apsvårt att komma in och jag har inga toppbetyg direkt, men visst är det synd att man ska basera hela sin framtid på dom val jag gjorde när jag var sjutton?
Jag la fram min plan lite försiktigt för Martin nyss, det betyder i verkligheten att vi inte kommer kunna skaffa det där stora huset så fort han är klar, kanske får man tänka över beslutet med ett barn till flera gånger och vi kommer ha dålig ekonomi dom närmsta sex-sju åren. Han verkade inte jättenöjd men jag kan inget annat än hoppas på att han stöttar mig i detta lika mycket som jag stöttar och har stöttat honom i hans livsdröm.

Kommentarer
Postat av: MiaLii

Hej gumsan, är också kuvad under Stalin och vännerna ute på bygget....fick också nej angående tjänstledigt....surt.

2008-01-29 @ 21:28:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback