Idag har jag uträttat storverk; jag har städat bilen. Fast bara på insidan men det tog i stort sett hela dan eftersom vi mer eller mindre körde runt i en sopcontainer.
Solen sken, humöret var på topp och jag och barnen klev ut på gården med dammsugaren, hink och trasa och ett par röda påsar, alla hade fått ett uppdrag och vi satte igång med liv och lust, jag dammsög hela baksätet medan Prinsen rensade skräp i fram och lilla Vild skottade snö med en gul spade. Vi jobbade hårt jag och Prinsen, så hårt att vi inte observerade Vilds beslut att lägga en skopa sand på golvet i bilen. Nåväl, hon hade ju skoj den lilla tramsmajan, sand gick ju att dammsuga upp.
Efter ytterligare ansträngningar med klädseltvätt och konstigt skumschampoo var det märkligt tyst från Vildas håll, hon hade länge suttit vid en överbliven snöhög med sin gula spade och liksom lastat all snö till en ny hög som hon gjort alldeles bredvid. Tydligen hade damen tröttnat på detta och funderat på en ny lösning, och varför då inte skyffla in all snö i bilen och knö in den  under pedalerna? Kan man verkligen fråga sig, en sån bra idé.
Att dammsuga upp en mängd blötsnö rekommenderas inte enligt Mieles tillverkare så det vara bara att vänta på att allt skulle smälta ner i en grisig sörja och sen försöka torka upp det med papper.
Till slut blev vi i alla fall klara och bilen är jättefin, vi har som vanligt lovat att aldrig mer äta i bilen, lämna skräp efter oss eller rita på rutan, nu ska vi bli en vanlig familj.
För er som saknade ett inlägg igår kan jag säga att det faktiskt inte var mitt fel, det gick inte att komma in på Internet. Jag rusade hem från mitt BodyBalance pass och satte mig genast vid datorn eftersom jag bevakade en auktion på Tradera (en jättefin klänning till Vild), förstå vilken panik som drabbade mig när jag nekas anslutning när det bara återstår fem minuter av auktionen! Jag ringde upp till Puddingen och hasplade ur mig vilken katastrof som inträffat, tog barnen (iklädda pyjamas och med snuttiskanin) under armen och barrikaderade mig framför hennes dator. Jag var så stressad att jag knappt fick fram ett ord utan jag bara satt och gnällde om hur priset gick upp och tryckte på uppdatera hela tiden, men med enorm skicklighet vann jag såklart.
Idag har Martin hämtat sin sprillans nya och flådiga laptop, jag är så avundsjuk att jag nästan vill slå en kulhammare genom den. Jag vill också ha! Tänk att få ligga i sängen och blogga! Eller kolla "sista chansen" på Tradera precis innan man somnar, vilken frihet! Konstigt nog är det exakt detta min man är rädd för, han tycker jag sitter här på tok för mycket som det är och vägrar låta mig använda den lilla läckerheten. Jag har försökt påpeka att han skulle få bra mycket mer närhet av mig om jag kunde sitta bredvid honom i soffan istället för härinne i världens minsta garderob men icke att han lyssnar.

Vildas nya klänning, 41 kronor.