Idag har vi varit på cykeltur. Efter att ha spenderat två tredjedelar av dagen i soffan framför ett pedagogiskt vålds-tv-spel kände vi oss tvingade att göra nåt vettigt så vi åkte upp till mormor och morfar (mina föräldrar alltså). Lilla Vild fick för första gången sitta på en riktig cykel, en liten 12" med stödhjul och efter att ha trampat fram+fram+fram+bak ungefär tvåhundra meter fick hon kläm på det hela och cyklade så det ven om det. "Tut tut här kommer jag med min cykel!!" skrek hon och fnittrade för sig själv.
Morfar hade fixat till min gamla trotjänare, en ljusblå 20" av märket SCO (som jag för övrigt blev retad för hela mellanstadiet eftersom alla trodde på att SCO givetvis betydde "skrota cykeln omedelbart.") Jag och en kompis cyklade varv efter varv runt kvarteret med snören bunda runt styret och låtsades att vi hade varsin liten häst, så höll vi på en hel sommar och jag var så glad över min alldeles lagoma blåa cykelhäst som jag döpte till Vitnos. Idag fick han åter liv när Prinsen hojade runt på honom och vi tog en rejäl sväng i det nybyggda området som gränsar till mormor och morfars hus. Jag lät precis som min pappa när jag berättade för Prinsen och Sessan hur det sett ut när vi flyttade in 1984, jag visade den lilla skogsgläntan där vi "bodde" med våra cykelhästar och förklarade hur vi samlade vatten ur en liten bäck så "hästarna" skulle få dricka. Prinsen tror väl jag är född nån gång i mitten på 1800-talet...
Just nu sitter jag ensam här hemma, Martin och Prinsen ha gått upp till Puddingen där vi skulle få god kycklingpaj och se på melodifestivalen men hela planen gick i stöpet då Vild har en period med mycket astmabesvär. Hon hostar och hostar utan ände och kan inte somna. Hon ligger inne i sängen och lyssnar på "Lugna favoriter" efter att jag inhalerat henne två+två gånger utan nån större effekt. I förrgår ringde jag till Barnmottagningen eftersom vi väntat på en återbesökstid sen i somras, jag ringde för två månader sen och undrade vad i hela helvete som händer och då sa flicka i luren så glatt att det minsann var en tid på väg hem till oss vecka nio. Jättefint.
Nu är det vecka nio om två dagar och när jag ringde igår och undrade om det verkligen var ett läkarbesök inbokat samtidigt (dom ska även kontraströntga hennes njurar) så förstod dom ingenting. "Va? Skulle du träffa en läkare också?"
HALLÅ!!! Jag blev så arg att jag bara la på.
På måndag ska jag ringa igen och då ska dom minsann få sina fiskar varma, vi ska ha en tid SNARAST annars är det jag som anmäler.
Idiotjävlar, inte ens en vanlig läkare kan vi få heller trots att jag flera gånger bett att få byta till nån som kan förstå mer än två ord svenska. Nu har vi nån Dr. Babushka som inte förstår vad jag säger och jag förstår inte ett ord av vad hon säger. Visst är det konstigt, man måste vara godkänd i SFI (svenska för invandrare) om man ska jobba som städare, vaktmästare eller sopgubbe men läkare kan man minsann bli både med och utan ett korrekt språk. Åh, jag blir så förbannad!
Men lilla Vild verkar ha förstått hur det hänger ihop, hon sjunger "tio små apor hoppade i sängen, mamma ringde doktorn, doktorn svara' inte!"