Idag när jag lämnade barnen på dagis kom vi precis när det var dags för utelek, nästan alla små var färdigklädda men väntade snällt på sina fröknar i hallen. För att dom inte skulle svettas ihjäl så tog jag med dom ut på gården, en hoper små i två-årsåldern rusade nerför dagisbacken i full fart mot lekförrådet och innan jag hann med hade dom rundat hörnet på huset. När jag kom ikapp igen hade Vild låtsasramlat och låg och ojade sig på marken "oj, ja rallade! Simon, blås på mitt ben." sa hon med sin vänaste stämma och gjorde sig till för Simon.
Simon - som tydligen inte alls gick på Vildas skådespel - lunkade vidare mot sandlådan utan att ta större notis om den stora olyckan, Vilda letade genast upp en annan lämplig kandidat. "Wilmer, ja rallade. Blås på mitt ben." Wilmer köpte paketet med hull och hår men innan han hann fram kom Agnes och skulle just börja blåsa på det "onda benet" när Vilda som av en händelse blev friskförklarad. Helt plötsligt kunde hon både gå och springa och hon tog med sig "bompisarna" Bianca och Agnes och försvann bort mot gungorna.