Twilight Zone
På mitt jobb Gullvivan händer många bisarra saker, man kan liksom inte förvånas över allt för då skulle man inte göra annat än flämta och höja på ögonbrynen. En av dom mest häpnadsväckande saker som hänt är sagan om rum 625; där bodde från början en mycket trevlig man, han hade en röd fondvägg och matchande gardiner i rummet och brukade ofta gå klädd i en svart slipover. När han avled fick vi reda på att en annan man med samma efternamn skulle flytta in, vi skämtade om detta och tyckte att det var ett lustigt sammanträffande - vad är oddsen liksom? När han väl flyttat in visade det sig vara vår avlidne boendes bror, som flera gågner varit och hälsat på, och vi var mållösa. Han behöll samma röda gardiner.
Brodern avled för två veckor sen och rummet tömdes och gjordes klart för nästa boende, en dag senare klev jag in i personalrummet och skådar dom röda gardinerna. Gullvivan hade fått lov att behålla dom, kanske som en påminnelse om hela den invecklade historien.
Som om inte detta vore nog, när den tredje mannen skulle flytta in förra veckan så anländer han i en exakt likadan slipover som den förste mannen. Inte klokt.
Idag hände också en ganska underlig sak, två män kom förbi och frågade efter sin gamle kompis Gunnar som bodde nånstans på Område 1, dom kunde inte riktigt minnas var så jag sa att dom kunde få låna telefonen och ringa upp Gunnars fru. Då det var upptaget där tänkte jag spara lite tid åt dom så jag ringde runt till dom olika husen och fick napp på Vitsippan, "ja han bodde ju här vettu men han dog i måndags. Vet du hur man tillreder falafel?"
Jag fattade ingenting, falafel? Och skulle jag bli tvungen att berätta för dom här stackars krakarna att deras gamle kompis gått och dött? Verkligen inte skoj.
Dom tog det förstås ganska bra men var bedrövade över att dom kommit försent, dom hade ju ändå växt upp ihop inne i stan. Jag förklarade att man inte kan veta sånt och att dom istället skulle vårda minnet av Gunnar som han var när dom sågs sist, men det var två sorgsna herrar som lämnade Gullvivan. Smärtsamt påminda om sin egen ålderdom och dödlighet.
Brodern avled för två veckor sen och rummet tömdes och gjordes klart för nästa boende, en dag senare klev jag in i personalrummet och skådar dom röda gardinerna. Gullvivan hade fått lov att behålla dom, kanske som en påminnelse om hela den invecklade historien.
Som om inte detta vore nog, när den tredje mannen skulle flytta in förra veckan så anländer han i en exakt likadan slipover som den förste mannen. Inte klokt.
Idag hände också en ganska underlig sak, två män kom förbi och frågade efter sin gamle kompis Gunnar som bodde nånstans på Område 1, dom kunde inte riktigt minnas var så jag sa att dom kunde få låna telefonen och ringa upp Gunnars fru. Då det var upptaget där tänkte jag spara lite tid åt dom så jag ringde runt till dom olika husen och fick napp på Vitsippan, "ja han bodde ju här vettu men han dog i måndags. Vet du hur man tillreder falafel?"
Jag fattade ingenting, falafel? Och skulle jag bli tvungen att berätta för dom här stackars krakarna att deras gamle kompis gått och dött? Verkligen inte skoj.
Dom tog det förstås ganska bra men var bedrövade över att dom kommit försent, dom hade ju ändå växt upp ihop inne i stan. Jag förklarade att man inte kan veta sånt och att dom istället skulle vårda minnet av Gunnar som han var när dom sågs sist, men det var två sorgsna herrar som lämnade Gullvivan. Smärtsamt påminda om sin egen ålderdom och dödlighet.
Kommentarer
Trackback
