Livin' on the edge

När jag satt och väntade på bussen hem från Gullvivan ikväll så kom en kille fram, nånstans mellan 30-35 och med ett hyfsat utseende. Han läste lite på tidtabellen, kollade klockan, läste igen, sen frågade han mig om jag visste när bussen skulle gå, han visste inte hur man skulle tolka tidtabellen sa han.

I en vanlig människas liv händer sen följande
; jag svarar på frågan och håller med om att tabellen är helsnurrig "jaa, ur led är tiden minsann när man inte ens kan förstå vad dom skriver. Höhöhö!"

I mitt liv händer förljande;
jag svarar på frågan, håller med om att tabellen är svår att förstå men att om vi bara sitter länge nog så blir vi nog upplockade så småningom. Killen pratar vidare om hur sällan han åker buss och verkar vilja få fram att han inte bor här längre, typ "jag har en gång bott i den här hålan men nu bor jag i Peru" men jag känner inte riktigt att jag vill dela hans förflutna efter 28 sekunders bekantskap så jag börjar gräva efter mobilen och blir involverad i ett fantasi-sms.
Trots mitt intensiva försök att verka upptagen så står killen kvar och så fort jag lägger ner mobilen ser han sin chans att fortsätta vår konversation men som tur är kommer bussen och jag blir räddad, jag låter givetvis honom gå på först så jag slipper dela säte hela vägen in till stan.
Nu är det ju väldigt lätt att tro att han var ute efter min heta kropp och målet med kallpratet var att få sätta på mig men det kan också va så att han var psykopat, jag kunde lika gärna blivit styckad och uppäten ikväll istället för att sitta här.


Kommentarer
Postat av: Angelica

Jag känner honom, han var definitivt ute efter din kropp!!!

2008-04-11 @ 08:21:09
URL: http://murklanoangelicas.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback