Ååh suck! Lilla Vilds förstoppning fortsätter, det här känns inte alls bra. Det är verkligen en helt orimlig sak att kräva av en förälder att man ska hålla fast en liten tjej och sen trycka upp en flaska Klyx i röven på henne, helt fruktansvärt och jag har sån ångest att det är löjligt. Känner mig som världens sämsta mamma, det är ju för tusan jag som ska beskydda henne och trösta henne, inte göra henne illa och vara dum. Usch usch usch!
Har varit inne pussat henne i sömnen, lovat att aldrig aldrig mer ge henne den dumma bajsmedicinen, min finaste lilla flicka!
Som om det inte vore nog att jag plågat min lillaste sockertopp ikväll så blir jag naturligtvis också vansinnig på Prinsen, han blir orolig och tycker hemskt synd om sin syster när hon har så ont och vill såklart hjälpa till så gott han kan. Han hämtar leksaker som hon ska få av honom bara hon bajsar en liten korv, han har tömt sin spargris och lovat bort hela förmögenheten om hon bara sitter en liten stund på pottan och han har lagt fram arket med bajsblommor så hon ska kunna välja vilken färg blomman ska ha.
Lilla Vild bara skriker och gråter och vill inte ens se åt honom (förutom när det gör alldeles för ont när det trycker på, då ropar hon att hon "vill ha Jack! Jack ska komma!") än mindre ta emot hans offergåvor vilket självklart retar upp honom. Otacksamhet är det värsta som finns tycker han och vill inte veta av att man ratar hans presenter, vad det än må vara, så hela cirkusen avslutas med att Vilda skriker i högan sky, Prinsen kastar sina presenter i golvet och skriker att Vilda är en jävla lipsill och jag blir arg på Prinsen för att han inte har mer förståelse.
Så nu sitter jag här, med världesn Ågren och dessutom en jäkla beslutsångest eftersom jag helst hade velat gå till Värdelösa Vårdcentralen med Vilda imorn och krävt att dom ska remittera oss till Barnmottagningen, men istället måste jag gå till Gullvivan och stå ut med diverse anklagelser från Skatan (läs om henne i inlägget "Jävla pissjobbshelvetsfan!!" från 10 januari 2008) som aldrig kan lämna oss undersköterskor ifred.