Ett nytt jobb och ett hus. Det är allt jag begär!
Idag hände nåt skumt ute på gården. Jag, Puddingen, barnen och Lilla linda satt uppe på lekplatsen i solen, vi hade lånat ett par såna där vita plaststolar från en grupp som stod en bit därifrån. Tilläggas ska väl att vi bor i en bostadsrätt och föreningen brukar ställa ut exakt sådana grupper varje år men har ännu inte fått fram dom.
Hur som helst, när vi satt där i godan ro så såg jag helt plötsligt något i ögonvrån och vände mig om, där stod en liten gubbe. Som fallen från skyarna hade han från en sekund till en annan ställt sig alldeles intill oss utan att vi hört ett ljud. För er som inte är så bevandrade i pensionärkretsar kan jag informera om att en pensionär inte rör sig varken snabbt eller tyst så hur fasen gubben kommit oss så nära är en gåta.
"Dom där stolarna är mina privata." sa gubben och pekade min sin krokiga finger. "Jaha, oj då. Ja, vi lånade dom bara en liten stund, det finns inget annat att sitta på här uppe." svarade jag och log, det skulle väl ändå inte vara ett problem?
"Jo, det är som sagt mina stolar. Jag har märkt dom med mitt namn." fortsatte gubben och verkade mena att vi genast skulle lämna tillbaka dom så inget slitage skulle inträffa, vi reste oss och var precis på väg att lyfta stolarna över staketet men då protesterade han igen. "Nä nä, ni kan allt låna dom. Men ni måste lämna tillbaka dom. Häromdagen hittade jag bordet därborta!" gnällde han och pekade ut en plats tjugofem meter bort. "Där! Där stod det. Och en stol också."
Vi lovade dyrt och heligt att lämna igen stolen, sen övervägde jag en stund att strypa Puddingen eftersom hon alldeles strax slipper ifrån dårhuset.
Tänk att man ska behöva omge sig med pensionärer! Och vad händer egentligen med en annars trevlig och god människa när hon eller han blir pensionär? Får dom för mycket fritid? Det enda dom kan göra är ju att gnälla, om vädret, grannarna, barnen, katterna, tvättstugan, trappstäd, grillfester... Listan kan göras hur lång som helst! Det sorgliga är ju att jag inte ens slipper ifrån det på jobbet, där får man dessutom höra allt gnäll flera gånger om eftersom dom är så dementa att dom glömmer av att dom gnällt.
Hur som helst, när vi satt där i godan ro så såg jag helt plötsligt något i ögonvrån och vände mig om, där stod en liten gubbe. Som fallen från skyarna hade han från en sekund till en annan ställt sig alldeles intill oss utan att vi hört ett ljud. För er som inte är så bevandrade i pensionärkretsar kan jag informera om att en pensionär inte rör sig varken snabbt eller tyst så hur fasen gubben kommit oss så nära är en gåta.
"Dom där stolarna är mina privata." sa gubben och pekade min sin krokiga finger. "Jaha, oj då. Ja, vi lånade dom bara en liten stund, det finns inget annat att sitta på här uppe." svarade jag och log, det skulle väl ändå inte vara ett problem?
"Jo, det är som sagt mina stolar. Jag har märkt dom med mitt namn." fortsatte gubben och verkade mena att vi genast skulle lämna tillbaka dom så inget slitage skulle inträffa, vi reste oss och var precis på väg att lyfta stolarna över staketet men då protesterade han igen. "Nä nä, ni kan allt låna dom. Men ni måste lämna tillbaka dom. Häromdagen hittade jag bordet därborta!" gnällde han och pekade ut en plats tjugofem meter bort. "Där! Där stod det. Och en stol också."
Vi lovade dyrt och heligt att lämna igen stolen, sen övervägde jag en stund att strypa Puddingen eftersom hon alldeles strax slipper ifrån dårhuset.
Tänk att man ska behöva omge sig med pensionärer! Och vad händer egentligen med en annars trevlig och god människa när hon eller han blir pensionär? Får dom för mycket fritid? Det enda dom kan göra är ju att gnälla, om vädret, grannarna, barnen, katterna, tvättstugan, trappstäd, grillfester... Listan kan göras hur lång som helst! Det sorgliga är ju att jag inte ens slipper ifrån det på jobbet, där får man dessutom höra allt gnäll flera gånger om eftersom dom är så dementa att dom glömmer av att dom gnällt.
Kommentarer
Postat av: taurus
ja lån är väl inte hela världen egentligen...MEN...Om jag ha ställt ut mina privata grejor så vill inte jag att någon lånar det utan att fråga först. Just du är säkert rädd om det men tyvärr aär inte alla som du. Mitt är mitt och skall så förbli. Nu var det ju namnat till och med, annars kan man ju anse att det inte är lika illa om det inte är namnat då kan det ju vara föreningens.
säger bara aj aj aj, don´t touch stuff that ain´t yours!
Postat av: Angelica
Here we go again, Taurus får aldrig nog av sina påhopp tror jag...
Fast idag var han snäll och flytta min stackars bil som höll på att bli mos under en buss...
darling, varför var du på möte när jag var på jobbet??? Känns som att det blir svårt att förlåta!! Tror att vi har en konflikt nu hjärtat.
Pöss
Trackback
