Här kommer man hem från träningen i hopp om att lägga sig i soffan men en skål popcorn, mannen och en bra film men ack så fel man kan ha. Lilla sessan vägrade såklart att sova - precis som hon gjort varje kväll den senaste tiden - och låg i soffan med Martin.
Det var bara att glömma vuxentiden och popcornen, har Sessan väl vaknat så kan hon hålla igång flera timmar, hon har alltid varit sån, ända sen hon var nyfödd har hon avskytt det här med att sova.
Vi har stått emot som värsta proffsföräldrarna och aldrig låtit henne komma upp utan tröstat henne i sängen om hon varit arg/ lessen, gjort sängen supermysig med nallar och hundar och hållt oss till samma rutiner hur länge som helst, hon har till och med en liten lysnalle som ändrar färg i ett behagligt ljus så hon ska ha nåt att kika på men inget hjälper.
Innan hon flyttade ihop med Prinsen var situationen helt hemsk, hon sov ju då i spjälsäng i vårt rum och vaknade så fort man andades i rummet sen var hon vaken och krävde att man höll henne sällskap i många timmar. Även om jag försökte ignorera hennes nattliga joller så var det omöjligt att sova igenom det och vid en viss tidpunkt är man rätt lättmanövrerad ska jag säga, då gör man VAD SOM HELST bara ungen sover!
När hon väl kom över i riktiga sängen och fick vara med på kvällssagan och hela den biten så blev det lättare, för varje natt som gick sov hon bättre och allt har varit tiptop flera månader, fram tills för ett par veckor sen.
Nu är det en strid VARJE kväll, hon "lill inte fova!" och sitter i sängen och ylar som en hundvalp oavsett vad vi gör/ säger/ hotar med/ lovar.
Till slut brukar hon somna av ren utmattning, men snart nog vaknar hon igen och är lessen och arg, ibland ligger hon och bara slumrar hela natten och gnäller då flera gånger varje timma, men bara sådär lite så man dels inte får en blund själv och dels så man ska veta att hon minsann inte tänkt "fova".
Nu ikväll fick hon - för första gången nånsin - komma upp igen, hon har legat hos oss i soffan nån timme och nyss bar jag in henne och sa med järnröst "nu ska du sova, här är din säng, nallen, filten och napparna. Gonatt vi ses imorn." och tro det eller ej men hon la sig utan ett knyst.
Hon skulle bara våga annat, mammas tålamod är slut.