Skulle egentligen se "Kalla fakta" om ehec-bakterien, till Martins stora förtret, "jaha, nu blir det väl ännu hårdare sanktioner..." suckade han. Desvärre missade jag programmet ("som tur var!") eftersom jag fastnade på tv1000action framför en riktigt skräckig skräckis: "The Amytville horror".
I korta drag en klassisk "familjefar får hallisar en mörk och regnig natt och vill mörda hela sin familj samt barnens hund" men ni vet hur det är, man sitter där med filten virad runt huvudet och tittar bara upp då och då och sen är man livrädd i flera timmar.
Hur som helst, det var ju självklart inte så att det var hans innersta önskan att yxmörda fru och tre barn utan han var helt enkelt besatt av en annan man - kille 2- som bott tidigare i huset och han mördade sin fru och sina barn och deras terrier.. Kille 2 var i sin tur också besatt men av mannen som byggt huset - alltså orginalkillen - som hade ihjäl en bunt indianer.
Men på slutet så flydde i alla fall hela familjen med pappan i bak. Pappan som nyss svingat en yxa mot äldste sonen och satt skräck i resten av familjen (och mig) fick alltså åka med.
"Han måste bort från detta huset!" sa mamman pedagogiskt när hon körde iväg och när dom kommit ungefär tio meter från tomten så "vaknade" pappan upp och på nåt magiskt vi var förtrollningen bruten, han vände sig mot sin fru och sa "se dig inte om älskling! Nu åker vi hem!"
Och sen antar jag att dom levde lyckliga i alla sina dar. Eller? Barnen kunde helt och fullt lita på att han aldrig mer skulle försöka stycka dom, frun kunde sova lugnt om natten med hans armar runt sig och vara bombsäker på att han inte skulle försöka strypa henne och hunden...ja hunden störk förstås med så blodet sprutade men dom köpte säkert en ny. Kristerapi och psykologer var nog inte att tänka på när dom körde fram i soluppgången som den lyckliga familj dom en gång varit.