John Blund flyttar in igen

Efter ännu en usel natt har jag kommit fram till följande;

1; Alla barn är olika, Prinsen kan ju sova igenom en konsert med Metallica
2; Något måste  förändras, jag klarar inte mer tårar
3; Det blir min sista natt i livet om jag inte får sova inatt, självmord eller att rymma är enda alternativen

Lillan låg och gnydde mest hela natten, klockan halv sex kommer det två vålnader som ett litet lämmeltåg in till oss och vill en massa saker. Jag har ju gjort misstaget att ha dom båda i sängen förr så jag avstyrde planen med en gång, skickade Martin på toa med Prinsen och la Sessan med nallar, nappar och snuttisar igen.
Vansinne utbröt.
Prinsen viskskrek att han minsann ALDRIG mer skulle sova hos oss (oj vad tråkigt) och slängde sin lysnalle i väggen så Ingmarie bredvid måste ha vaknat och Sessan ylade värre än nånsin. 
Mot alla odds somnade dom om i vredesmod och jag fick jag hela 30 minuters mikrosömn innan klockan ringde vid 06, då var jag ju tröttare än jag gräs men kunde trots det unna Martin och barnen att sova ut.
Jodå, klockan halv sju var det dags att vakna för dom med, då tyckte Sessan det var morgon.
Ska det verkligen vara så här? Det finns liksom ingen chans i världen att jag kan vara trevlig när jag kommer hem efter jobbet med en sån natt i bagaget, både idag och igår har jag gått runt som en bålgeting och varit arg som fan.
Nu ikväll prövade jag ett annat sätt än vårat "superbraiga" nattningssystem - jag har ju Systers röst i huvudet och Sessan och hennes Månster är väldigt lika - jag låg kvar hos Sessan tills hon somnat.
Förut har vi inte velat det eftersom det inte går att ligga tre på rad i en vanlig enkelsäng och det känns inte bra att skicka upp Prinsen (våningssäng) och sen ligga och hålla om Lillan, men idag fick han med sig en bra bok upp som han låg och bläddrade i medan vi somnade där nere.
Funkade sååå bra! Inte ett knyst än så länge och med tanke på hur lugnt hon somnade så vågar jag tro på en bra natt.
Desvärre kommer jag inte kunna sova alls, Martin jobbar natt på Butlers och jag råkade fastna framför en läskig film, Hostel, där blodet sprutar och skräcken är total.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback