Jag har blivit gammal. Det är numera officiellt, jag fick beviset nu ikväll utanför Ica Jätten.
Jag svängde förbi för att köpa Olw's micropopcorn åt min beroende man och fick hjärtat i halsgropen redan innan jag parkerat bilen, runt ingången kretsade ett moppegäng. Ve och fasa!
Jag satt kvar en liten stund för att se om dom kanske kunde fylla sin tid med något bättre än att trakassera oskyldigt folk men tydligen var parkeringen utanför Ica "the place to be" och jag bad en stilla bön.
På vägen in försökte jag se sådär cool ut som man bara kan göra när man 
1; är småbarnsförälder
2; är 30 år och fjorton dagar
3; har jobbat hela kvällen och har fleecetröja, jeans och håret i tråkig svans

Som tur var hade moppegänget vänt sig mot varandra och stod nu och trackade en av dom egna så jag kunde gå in utan glåpord angående min ålder/ person/ frisyr/ etc och jag kände hur blodtrycket närmade sig en mer normal nivå.
Om man nu skulle stanna upp (som man säger i Karl-Bertil Jonsson's jul) och fundera ett slag, så kan man ställa sig följande frågor;
*Vad hade hänt om det fasansfulla moppegänget sagt nåt otrevlig, exempelvis "snygg tröja!" eller påpekat att jag har glasögon? Ja, jag hade antagligen gjort kaffeved av deras små moppar och sen pissat på resterna.
*Realistiskt sett, hade moppegänget egentligen en enda anledning att säga nåt överhuvudtaget till mig? Sa dom nåt till nån annan? Svaret, mina vänner, är nej.

Det var kanske i själva verket så att Tant Jenny överreagerade och fick dom åtta oskyldiga ungdomarna till huliganer?
Det lär vi aldrig få veta, dom hade i alla fall styrt kosan bortåt när jag kom ut, kanske mot järnvägsstationen för att klottra? Kanske till dagis för att göra inbrott? Kanske till vårdhemmet för att misshandla gamlingar?
Vad vet jag? Det enda jag egentligen vet är att dom stod utanför Jätten i ungefär tio minuter och skrattade, busade och hånglade.
Dagens ungdom, man kan aldrig gå säker.