Snubbelhumor och skadeglädje

Idag har jag kommit till insikt och det gör mig ont. Jag är en skadeglad och humorlös människa.
En arbetskompis försökte sig idag på den ena lustigheten efter den andra men jag tyckte inte det var ett dugg roligt, jag kände inte ens hur det kittlade till i mungipan så jag sa ärligt; "det finns ju ingen humor i dina historier, kan du inga bättre?". Han såg lite sur ut och undrade vad jag tyckte var roligt, jag funderade länge och sa sen att jag uppskattade folk som snubblade och ramlade. "Americas funniest homevideos" med snubbelkavalkad är något av det roligaste som finns, då ligger jag och vrider mig av skratt, men det absolut lustigaste jag vet är (tyvärr) när min stackars man snubblar/ ramlar/ slår sig etc. Jag kan knappt skriva det nu utan att fnissa för mig själv härinne.
Häromdagen gick han med full fart rakt in i hörnet på vardagsrumsbordet och föll ihop i soffan av plågor, jag gjorde mitt bästa för att försöka kväva gapskrattet och frågade hur det gick, men tydligen hördes det hur jag kved för han frågade mig - utan att titta upp från kudden - "ler du nu din elake jävel?"
Jag svarade inte eftersom jag höll på att kvävas av skratt men antagligen talade mina tårar, mitt eldröda ansikte och darrande kropp sitt tydliga språk.
En av dom abslout roligaste sakerna som hänt hittills i år är annars när en tjej på jobbet höll på att bryta nacken i en gungstol, först blev jag givetvis livrädd och spillde till och med ut kaffet, men när jag såg att allt gick bra kunde jag inte hålla tillbaka världens sammanbrott, jag skrattade säkert i en halvtimma åt stackarn.

Utöver att jag kommit till personlig förståelse hände en annan ganska kul sak idag, jag var och handlade när jag av en händelse började prata med en gammal tant vid äggen. Hon skrattade och sa "ja, man får väl ta dom här, dom ska ju vara så bra..." och så petade hon på dom ekologiska äggen. Jag såg givetvis en chans att kämpa för hönans rätt i samhället och svarade "ja det ska du verkligen göra! Inte bara för din skull utan också för hönornas skull, dom har ett bättre liv och får dessutom inte i sig en mikrodel av alla kemikalier och antibiotika som dom andra hönsen får. Och om du äter dom 'vanliga' äggen så får ju du också i dig av det."
Reaktionen uteblev inte, hon slog handen för munnen och drog efter andan "nähä, är det verkligen så??"
Jag fortsatte min föreläsning om naturliga råvaror, tillsatser i maten och besprutning av spannmål och tanten kved som om jag nyss berättat att jordens undergång var nära, "åh, herregud! Kära nån, vad är det du säger? Jag som precis börjat äta det där Beckel (Becel) eller vad det heter..." tanten stirrade ut i luften och jag trodde nästan hon skulle få en stroke.
Jag gav henne en snabb sammanfattning av vad som fick mig att förändra hela livet och lämnade henne sedan vid äggen, förhoppningsvis lärde hon sig nåt men troligast är väl att hon nu ligger med hjärtsvikt på IVA.

Veckans värsta blev idag när jag kom hem med alla matvaror och mötte min granntant, en skröplig nyopererad tant i 80-årsåldern, hon tackade så hemskt mycket för att jag städat i trappen medan hon legat på sjukhus.
Vi har städat typ en gång under loppet av tre-fyra månader...
Dessutom är det ju vi som drar in lera, löv och grus med alla barn, vagnar och katter, hon går ju ut med soporna en gång i veckan resten av tiden sitter hon inne i sin lägenhet.
Ågren.

Kommentarer
Postat av: lilla linda

Där är vi lika ... är nog humor lös jag me tills det kommer till skadeglädje ;-) den sanna glädjen.

2007-11-16 @ 14:18:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback