Familjen Svenson har idag varit på sin första bandymatch.
Vi förberedde oss noga och tog på underställ, varma skor, mössor och vantar och sen bar det av mot Vänersborg där den stora familjefesten ägde rum.
Precis utanför arenan fanns en jättesnöhög där traktens ungar hade hopptävling/ snöbollskrig och det tog ungefär trettio sekunder för Prinsen att blanda sig i, problemet var att han totalvägrat termobyxor när vi åkte så han var iklädd endast strumpbyxor och jeans. Dessutom har hans snåla föräldrar inte köpt vare sig riktiga handskar eller vinterskor åt honom så han hade tunna fleecevantar och gummistövlar på sig, det var alltså bara en tidsfråga innan vi skulle behöva åka hem igen.
Sessan var helt gummerad med fleecefodrade regnkläder, vattentäta vantar och gummistövlar så vi tog ingen större notis om henne när hon sprang fram och tillbaka i en gigantisk och djup vattenpöl bredvid oss. Däremot när folk runtomkring oss skrattade och pekade åt hennes håll började vi fundera på vad som hänt, jodå då ligger Sessan ner i vattenpölen och sprattlar med benen som värsta konstsimmerskan.
Jag rusar förstås fram - som den goda mor jag är - och ska rycka upp henne och skrika nåt i stil med "va tusan sysslar du med??" men kan bara böja mig framåt. Inte resa mig upp igen.
Nåt har låst sig i ryggen och ilar sådär skönt så man får blodsmak i munnen, det är med nöd och näppe jag får min kropp i upprätt läge igen och så fort jag släpper taget om Lillan så slänger hon sig tillbaka ned i sin pool för nya simtag.
Som pricken över i så tog vår älskade stöveltork ut kompledigt resten av vintern också, så nu får vi förlita oss på elementen och handdukstorken när vi ska torka alla blöta kläder och skor.
Härmed avsäger jag mig tronen över "världens mest bisarra familj" och går i tidig pension, jag orkar inte mer.