Här är den, vår nya flådiga vagn! Den är så lätt och blir nästan hur liten som helst när man fäller ihop den.



När jag provade myggnät och regnskydd idag så påpekade Martin - än en gång - att vi inte kommer köpa en ny vagn så om den här blir sönderkörd redan innan vi åker till Cypern så får jag minsann hålla tillgodo med tattarvagnen. Han undrade också hur jag hade tänkt det med Emmaljungavagnen som kostade plenty och nu ligger ihopfälld under trappan.
Eftersom jag förberett mig på alla dessa frågor svarade jag lugnt att "den vagnen var både stabilare och mer ombonad, dessutom lär den hålla tills vi får barnbarn och det är bara nu när joggingvagnen är ny som jag är lite febrig. Det är väl bra att ha ett komplement?" men han kunde inte riktigt förstå att man behövde ett komplement till en vagn som kostat över tvåtusen.
Så negativ.