Lördagen den 22:a december; Julpaniken är ett faktum. Vi har ingen gran, vi har inte handlat färdigt alla klappar, jag har inget att ha på mig, jag ska jobba och Martin och barnen ska till Martins bror där hans föräldrar och syskon ska ha julmiddag, jag och Martin är så sura på varandra att vi inte längre pratar utan all kommunikation sker genom barnen.

Söndagen den 23:e december; När jag åkte från jobbet igår tog jag vägen om Ica Maxi, ett sista desperat försök till att rädda julen, klockan var kvart i tio och jag hyste ingen större förhoppning om att det skulle landa nåt annat än hushållspapper i min korg. Döm om min förvåning när jag ramlar över den ena klappen bättre än den andra, i ett huj var alla julklappar lösta och det enda kvarstående problemet var att jag fortfarande inte hade nåt att ha på mig, men med tidbrist som starkt argument tog jag beslutet att återanvända den bruna klänningen.
Helt plötsligt ser jag den; en silvergrå klänning, i min storlek och till rimligt pris. På Ica Maxi. Jag slängde mig in i provrummet och bad en stilla bön, jodå, den passade!
Helt otroligt, jag inhandlade fem julklappar och en klänning på mindre än tjugofem minuter. På Ica.
Idag har vi sms-grälat om gårdagen, blivit sams och slagit in alla klappar så nu tror jag vi är i fin form för morgondagen.
Nu är det Gaviscon som gäller, sen bingen.

God Jul!