Jag medger att det finns vissa brister i mitt intellekt men att jag begår ett sånt misstag som idag övergår verkligen mitt förstånd. Jag och Martin hade sen rätt länge planerat att åka till Uddevallas stolta affärskomplex Torp idag, barnen skulle vara med mormor och morfar och vi skulle gå där och strosa och skratta rått åt alla som led av justress.
Dom som led allra mest var jag och Martin, vi glömde inventera dom redan köpta klapparna innan vi åkte hemifrån så hur mycket som skulle handlas och till vem hade vi ingen aning om. Vi skulle också köpa  en klapp för 300:- till den person vi fått i den årliga lottdragningen, "inga problem" sa vi optimistiskt till varandra när vi svängde in på parkeringen som var knökad till sista rutan. Förutom dom där lättfixade inköpen skulle jag dessutom hitta nåt snygg, billigt  och tjusigt att ha på mig på jul/ nyår, jag borde vetat bättre efter ca sex år med den här köttbullekroppen. Inte ett enda par byxor passade, dom på avdelningen för normala var för små och på tältavdelningen hade alla fel passform. Annars finns det ju ett ganska gediget utbud av kläder på alla bigsizeavdelningar, det är tälttunikor, tälttoppar, tältskjortor och tältklänningar, alla med brokigt blommönster och/ eller guldbroderier. Verkligen min stil.
Vid halv åtta hade vi gått igenom alla klädaffärer grundligt utan att hitta ett enda plagg som passade världens fetaste människa, vi hade fortfarande alla klappar kvar att köpa och en halvtimma kvar till stängningsdags. Panik utbröt och vi sprang åt varsitt håll, men tack vare sinnesnärvaro och vassa armbågar kunde vi skrapa ihop ett flertal julklappar och vi lämnade Torp.
När vi lämnade barnen hade mamma lovat oss tacopaj och lite kvällsmys efter en lång dag så när vi klev innanför dörren såg vi för vårt inre hur bordet var dukat, ljusen tända och mormor och morfar satt och gullade med sina ljuvliga barnbarn. I verkligeheten ropade pappa när vi knackade på dörren; "Nu! På med kläderna!" och föste ut barnen i hallen, "jag ska fernissa ser du." sa han och gav oss jackor och skor. Mamma såg ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna och jag förstod att barnen levt rövare, förvisso var klockan halv tio och dom vaknade innan sju imorse men ändå.
Fem minuter senare satt vi i bilen på  väg hem, barnen satt tysta (ångerfulla) och jag hade ett foliepaket med resterna av tacopajen i knät.