Jag kommer inte kunna somna, Martin är på after work. Nu är det väl mer after night eller så men oavsett så är han inte hemma och jag kommer ligga och vrida mig ända tills han är i säng, detta medför ju givetvis att jag - imorgon bitti - är precis lika trött som honom. Dock inte bakfull.
Det är inte det att jag längtar så förskräckligt efter honom eller att jag ligger och tänker på alla snygga tjejer han pussar eller så, nej mer det att jag vet att jag kommer vakna när han väl ramlar in och då tycker kroppen att jag lika gärna kan vara vaken ända tills dess. Sen är jag väl lite orolig för att han ska vara tokfull och föra väsen så han väcker barnen, det lär ju jag få ta hand om i så fall och det är inte min innersta önskan direkt.
Mitt enda hopp är att jag sovit för lite hela veckan så om jag lägger mig och läser boken jag kämpat mig halvvägs igenom så kanske ögonen faller ihop.
Innan vi fick barnen så hade vi klippkort på krogen, vi gick oftast på varsitt håll eftersom det lätt blev bråk och i mitt ställe fanns Martins kompis Gamlastefan. Dom två gick bärsärkagång på vartenda uteställe i hela trestadsområdet och var aldrig hemma före fyra på morgonen. För det mesta sket jag i det för jag var 1: inte heller hemma förrän då, eller 2: för full för att bry mig. Men det fanns gånger då jag inte uppskattade det så mycket, jag jobbade varannan helg (då också!) och då ville jag gärna sova en liten stund på natten. Kan man tänka sig... Klassikern då var att Martin och Gamalstefan ringde mig nån gång mellan tre och fyra för att jag skulle hämta dom! Ursäkta mig, men hörde jag fel? Nej, då skulle jag - tre timmar innan jag skulle infinna mig på jobbet pigg och vaken - sätta mig i bilen för att dom inte orkade gå två kilometer.
Som ni själva förstår gjorde jag aldrig det (jo kanske en gång förresten) men det hindrade dom inte från att försöka vareviga gång, inte kunde jag stänga av ljudet på telefonen heller eftersom den var uråldrig och enda sättet att få tyst på fanskapet var att dra ur jacket och det vågade jag inte. Tänk om nåt skulle hända!
Som tur är slipper jag det nu, både jag och Martin slipper oftast gå på krogen också för den delen...