Total hemsanering
Anledningen var att Prinsen spenderade natten med att kaskadkräkas ner hela sängen, sig själv och badrummet. Inte helt oväntat eftersom i stort sett varenda människa vi känner har haft magsjuka det sista men ändå lika ovälkommet. Att han dessutom enbart ätit en jävla massa jordnötter på Mannens kalas igår gjorde inte saken bättre, det liksom rasslade ur honom när han spydde och alltihop såg ut som en enda stor klick med kattmat.
Eftersom jag var för trött för att rensa, skölja och tvätta vid halv fyra imorse när cirkusen startade så slängde jag bara in allt i tvättmaskinen, duschade Prinsen och gick sen tillbaka till sängen. Imorse när jag skulle starta tvätten insåg jag att för att undvika att tvätta runt en spya var jag tvungen att ta ut allt och spola av det i badkaret, gamla torra klumpar med spy ramlade ur på golvet och över hela badrummet spreds en fruktansvärd stank av ruttna jordnötter. Vi höll på att stryka med allihop ska jag säga, jag är inte så kräkmagad i vanliga fall men här gick gränsen.
Först körde jag alltihop i 95 grader med plenty av tvätt-och sköljmedel och sen bokade jag tvättstugan och sanerade hela lägenheten. Fyra duntäcken, allas sängkläder, handdukar, mattor, allt fick åka tvättmaskin och sen gick jag över till att dammsuga och torka alla golv, sprita toaletten och skura badkaret.
Nu är hemmet i toppskick och allting luktar jättegott, kvällen ska spenderas i soffan och att sen få lägga sig i en renbäddad säng med ett nytvättat duntäcke är rena lyxen.
Sommar, sommar, sommaaaar!
För det första, nä inget är som Sverige på sommaren, det är helt sant. Det finns nog inget annat land där man inte vet vilken månad det är, december? Oktober? Juli? Mars? Alla årstider är likadana, gråa, mulna och kalla. Enda skillnaden mellan vinter och sommar är att det regnar kallt på vintern och varmt på sommaren.
För det andra, det är bra mycket billigare att ta en all inclusive resa med tre barn än att stanna hemma. Eftersom vädret suger så kan man fetglömma lata dagar på stranden, glada ungar som leker ute i bara t-shirt till sena kvällen, härliga grillkvällar, kvällsdopp och glass. Istället har man sjukt överaktiva ungar som driver en till vanvett och inom en två veckors period får en inspärrad på närmsta dårhus såvida man inte hittar på något med dom.
Vad hittar man då på?
Jo man kan ju åka till Liseberg. Inträde och åkband till alla går lös på blygsamma 1429 riksdaler, lägg till det mat under dagen, godis till barnen, gröna pläsöron och alla tior man lägger på chokladhjulen så är man lätt över 2500 kr.
Man kan också åka till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, som alla vet var Astrid en människa som stred för dom utsatta barnen, som hon själv sa "kan jag förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd." Det gjorde hon också, utan tvekan, men hennes giriga ättlingar ser till så att det bara är kapitalistbarn och rikemansungar som har råd att träffa hennes karaktärer i parken. Ett besök med TÄLT-övernattning, inte lyxsvit på hotell, och två dagars inträde i parken kostar 1500 kr.
Då man väljer detta billiga och förmånliga alternativ så har man inte heller någon möjlighet att ta med kylvaror i särskilt stor utsträckning så att dra runt på svettiga mackor eller halvrutten korv gör man liksom inte utan man måste köpa mat också. Innan dagen är slut har man återigen spenderat mellan 2000-3000 kr.
Annars kan man hålla sig i närheten, till exempel Skara Sommarland. Då behöver man inte sova över utan man kan åka hem när parken stänger vid sju, men tyvärr går detta besök också på nånstans mellan 2000-2500 kr med maten inräknad.
Hade man istället lagt tiotusen på en restresa till Grekland eller Spanien hade man haft sol, bad, härliga sommarkvällar, glada barn, en snygg solbränna, god mat, gott vin...
Och ett gladare humör.
Lilla Vild kör gokart på Skara Sommarland.
Vild och käraste kusin Sander mallar upp sig framför 110 cm gränsen vid Tranan. "Åh då får jag åka Lisebergsbanan i år mamma!!!" skrek Vild i eufori.
Prinsen köade med glädje in en hel timma för att köra gokart i tre minuter.
Jag hatar semester
Nä, jag tänkte väl det.
Här har en tropisk värmebölja härjat över landet i flera veckor, solen har knappt hunnit ner innan den återigen har strålat från en klarblå himmel, temeperaturen har stadigt hållt sig över 25 grader och det har varit precis vindstilla. Ända fram tills jag gick på semester.
Nu är det istället kallt som fan, regn och mulna skyar och om det mot förmodan skulle vara soligt och fint nån dag så tro inte att det är badväder för det, då känns det mer som en riktigt oktoberdag med kylig vind, hög luft och knappt mer än tio grader.
Att aktivera barnen är svårare än att klyva atomen, dom går runt som apatiska zombier här hemma och kan inte hitta på nåt annat än att gå varandra på nerverna. Vi får slussa runt dom bland kompisarna så vi får lite andingsrum och öronvila.
Nästa vecka lär vi få spendera vartenda korvöre på inomhusaktiviteter för då ska det bli regn varenda dag, den där tältövernattningen på Skara sommarland lär utebli.
Tältprov
Så fort vi kommit innanför dörren hemma slängde vi oss i soffan med en skål chips mellan oss, inte så GI, och kollade på film, sen kollade vi på ett helt program på tv:n utan att bli avbrutna av nån som ville se Nickelodeon. När ögonen blivit fyrkantiga tog vi en paus och dammsög lite, tog en promenad, lagade mat och sen kollade vi lite till på tv och så avslutade vi kvällen med "Shutter island". Helt underbart! Jag låg så länge i soffan att jag fick ont i ryggen, det har aldrig inträffat förut.
Idag när jag ringde mamma för att fråga hur dom haft det lät hon lite trött, jag befarade det värsta; att barnen levt om så till den milda grad att mamma nu skulle behöva checka in på rehab.
"Har barnen varit snälla...?" frågade jag försiktigt. Jadå, allt hade gått så bra så bra, dom hade tagit en tur ut till Läckö slott och varit hemma sent och sen hade dom bestämt sig för att sova i lekstugan. Där hade vi förklaringen, mamma hade givetvis inte sovit en blund på det hårda trägolvet i den lilla kvava lekstugan. Men nu hade hon fått upp farten förklarade hon och alldeles strax skulle Vilda få följa med henne till frisören, vi behövde inte hämta dom ännu på några timmar.
Nu ska vi ut och prövslåupp tältet och se så alla saker finns med.
Aaaaah! Semesteeer!
Ledighetsdekadensen har satt in med full kraft, barnen ränner ute till tolv på natten och vi sover halva dan, maten blir halvfabrikat/ hämtmat och hemmet faller sönder bit för bit. Idag har vi dock tagit oss i kragen och gjort tacos, dammsugit och fixat köket, barnen har duschat och lagt sig i någorlunda tid och jag har till och med tagit en runda på spåret, imorn bär det av till mormor och morfar för en sleep over så jag och Mannen får förlusta oss på egen hand.
Jag föreslog ett Super Mario-race blandat med seriös packning inför Vimmerbyresan som går av stapeln på tisdag men Mannen hade som vanligt lite mer perverterade tankar.
I övrigt verkar semestervädret bli ungefär som jag är van vid; regn, blåst och mulna skyar. Nästa vecka ska det i och för sig bli rätt fint, i alla fall enligt norrbaggarna på yr.no, så då blir det väl Skara Sommarland men det är väl bäst att inte nämna något för barnen med risk för att göra dom grymt besvikna. Prinsen pratar ju fortfarande om den gången vi inte åkte dit när han var fyra år, han levde rövare så in i helsike hela vägen hemifrån att lagom tills infarten till Sommarland var vi såna ovänner alla fyra att vi åkte hem igen. Trist förstås men det hade ju avsedd effekt, förutom att han skrek ännu värre hela vägen hem, men resten av sommaren behövde vi bara nämna Skara för att han skulle uppföra sig exemplariskt.
Både Prinsen och Vilda memorerar nu alla Astrid Lindgrens böcker utan och innan, dom vill vara förberedda när vi möter idolerna, det härliga är att Prinsen är minst lika spänd som Vilda inför tisdagen. Vi hade nog trott att han följde med av ren välgörenhet gentemot sin lillasyster men så verkar inte fallet vara.
Nu är det dags att leta campingplatser!
Skilsmässoansökningarna duggar tätt i Augusti sägs det
Ryktet säger ju också att det är en tropisk hetta på väg in, förvisso kan det vara jävligt varmt även om det ösregnar men jag hoppas det ligger lite sanning i det.
Nästa vecka är planen att ta sig ner till Vimmerby och se Astrid Lindgrens värld, lilla Vild är ju i perfekt ålder och är tokkär i Madicken, Lotta, Skrållan och lilla Ida. Kanske tar vi lyxtältet med och campar på nån glassig camping, skulle det vara skitväder så får vi väl hyra nån liten stuga och knö in oss i. Prinsen har några nya spel, vi har hans DS och så har vi precis lärt oss (av Prinsen) att knyta fina armband så vi ska nog klara oss även om det kommer drivis.
Solbränd och trött
"Undrar om vi blir bruna nu?" frågade jag mamma när vi styrde kosan mot öarna i kanalen med lilla skönheten Tyra. Morfar styrde och Mannen satt bak och samtalade med Syster medan piraterna (Vilda, Prinsen och Kusin Måns) satt i optimistjollen vi hade på släp.
Tanken var att göra om resan vi gjorde -07 då vi grävde ner en skatt på en av öarna, nu var det dags att märka upp platsen där juvelerna var nedgrävda för att kunna göra en karta för framtida bruk.
Som alla gånger när familjerna är ute stötte vi även denna gång på en del problem, bl.a med ett förlorat ankare, en optimistjolle som tog in stora mängder vatten och höll på att kantra med Mannen och Prinsen i samt en möjlig köldskada, men det största problemet var ändå att motorn på Tyra inte ville gå som den skulle. Den hackade och rök och ville inte alls gå på låga varv, men fram till ön kom vi utan några större missöden, det var värre när vi skulle därifrån.
Då Prinsen och Mannen befann sig i sjönöd då dom seglat fast med jollen halvvägs över kanalen skulle vi hämta upp dom och sen köra hemåt, så vi packade ihop bohaget och hoppade i Tyra, ankaret var (återfunnet på botten och upphämtat) upptaget och jag hade precis kastat loss och knuffat ut oss. Pappa vred om nyckeln men utan resultat, Tyras motor bubblade inte ens igång. Han försökte en gång till men med samma sorgliga utgång, ännu tyckte vi andra att detta var ganska roligt och fnissade i vårt vinrus, pappa var inte lika uppåt utan muttrade mest där han stod böjd över relingen och försökte se var felet fanns.
Efter ungefär fem minuter hade vi drivit såpass långt att vi hörde hur Prinsen grät i jollen "vi kommer aaaaldrig hem!!!" men då blev vi plötsligt bönhörda. Motorn hostade igång! Vi fiskade upp Prinsen och Mannen och kunde sen puttra in till båtklubben och nå torra land, motorn ska in på reparation och turerna med Tyra lär utebli ett litet tag.
Finaste Vilda!
Storebror och lillasyster
Dom tre piraterna
Optimistjollen blev en negativistjolle med allt vatten, ingen ville segla.
Till slut på väg hemåt igen.
Bilden av Stallbackabron är ett starkt minne från barndomen, känslan av att närma sig bron (och därmed också båthuset och hemma) efter många veckor på Vänern/ havet var fantastisk.
Och att blir brun eller inte hade jag inte behövt oroa mig för, efter en hel dag i solen utan något som helst skydd är jag för tillfället mer lik en signalkräfta än människa och att sova på våra sandpapperslakan lär vara uteslutet.
Picknick i regnet
"Men vem bryr sig om kallt vatten?!" förkunnade lilla Vilda och badade glatt vidare med sina lakejer Prinsen och kusin Måns i släptåg.
Återigen en monstervagn framför mig i kön!!
Efter ungefär halva vägen kom vi på att vi glömt köpa kattmat, kaffe och flingor, och det är typ det vi går runt på i den här familjen så det blev till att svänga runt Willys också.
Tjugo minuter innan stängningsdags var det glest mellan vagnarna och jag kunde ganska smärtfritt plocka åt mig livsnödvändigheterna och gå till kassan, och där började mitt rödhåriga temperament vakna och slå sig ihop med mitt sjunkande blodsocker.
Framför mig stod två personer, en som skulle betala med inte hade några pengar och en man i fyrtioårsåldern med en rågad vagn. Killen utan cash fick order om att gå till uttagsautomaten och kontrollera sitt saldo och Skogsmulle framför mig med den rågade vagnen började lasta upp sina varor, kassörskan väntade ju på den förste killen fortfarande så hon slog inte in några nya varor utan allt staplades i berg lite hur som helst.
Under tiden han bygger sitt lilla varuberg med ekologiska bananer, vattenmelon, oblekt toapapper på bal och oparfymerat tvättmedel så slänger han då och då ett öga på mig, ibland klämmer han fram ett ihopknipt leende som för att säga "hujedamej vad grejer det är!" och det verkar inte alls som han tänker "jaha, du som bara ska ha två burkar kattmat, flingor och en paket kaffe kanske skulle kunna gå förbi mig och all min skit."
Nejdå, där får jag sen stå medan hans dynga åker varuband, en halv evighet tar det och jag kokar av ilska.
När det väl är min tur betalar jag och tar mina grejor innan hans sista lilla svanenmärkta schampoflaska åkt ner till hans jävla tygkasse och innan han ens fått ner första kassen i vagnen är jag ute i bilen.
Men alltså, hur tänker folk?! Fattar dom inte att man kanske kan släppa före nån med några ynka varor om man har storhandlat?
Jag blir så vansinnig!
Manligt och kvinnligt
Mannen skruvade oroat på sig, svettpärlorna kröp fram i pannan och jag såg hur paniken växte i hans ögon, "jaa jag tycker du är jättesnygg!" svarade han osäkert och med förhoppning om att det var ett tillräckligt svar.
Det var det inte.
Jag frågade vad det var som var snyggt, vad var det han tyckte var attraktivt?
Mensas ordförande hasplade då ur sig att han inte riktigt förstod frågan, hur menade jag nu?
Ungefär då kände jag en stark önskan att konvertera helt till homosexualiteten, för det måste väl ändå vara manligt och kvinnligt det där? Att vara så korkad att man inte fattar att om man överhuvudtaget ska få ligga igen så är det bara att ösa komplimanger, om allt man ser, det måste vara ett manligt drag.
Nästa gång vi fått till det ska jag efteråt säga "älskling, det gör inget. Du är bra på många andra saker."
Avgifta mig snälla!
Det började då Prinsen fick sitt efterlängtade Nintendo DS och ett Super Mario-spel, Mannen och jag översvämmades av nostalgi och ryckte det ur händerna på honom innan han hunnit blinka, sen "lånade" vi det på obestämd tid. I början var Prinsen glad över intresset för en sak som han hade, han var rentav impad av sina gamla föräldrar, inte trodde han att vi satt inne med såna kunskaper. Vi visade honom alla genvägar, allt fusk och alla gömda skatter och avancerade till sjätte världen redan på tredje dan, Prinsen skröt i skolan om hur bra vi var och om hir många liv vi hade skramlat ihop.
Sen blev det mindre och mindre kul att spelet var upptaget mest hela tiden, om det nån gång låg för sig självt stod det i standby och inga framgångar var sparade så att han skulle få starta om var otänkbart. Jag och mannen uteslöt helt alla äktenskapliga aktiviteter till förmån för Mario och Luigi och nätterna kantades av svampar, blommor och små sköldpaddor.
Till slut tröttnade Prinsen, han började lägga undan spelet, ta det med sig överallt och ställa till en scen om det inte låg på hans nattduksbord när han vaknade. Det gick längre och längre mellan stunderna vi fick spela och nu får vi bara låna det ibland eller om vi ber snällt så får får vi låna det när han somnat. Men då måste vi lägga tillbaka det på hans sängbord när vi är klara.
Vi överväger nu att köpa ett eget DS, kan va lite svårt att prioritera in det i den strama hushållsbudgeten bara.
GI fortsätter
Efteråt tog jag samma runda igen men försökte jogga så mycket som möjligt, det blev mest i nedförsbackarna eller om jag tagit några joggsteg och mötte nån, då var jag tvungen att fortsätta tills vi passerat varandra. Bra för att var mig.
Semsterväder
Ni minns väl sommaren -07 då det regnade v-a-r-j-e dag under dom fyra veckor jag var ledig, som jag minns det var inte sommaren -08 heller nån höjdare men det fanns i alla fall dagar med uppehåll. Förra året hade vi visserligen också några bra dagar men en sån här ihållande störtvärme som det är nu kan jag bara minnas från min barndom.
Innan jag lämnade Gullvivan hade det gått så långt att en del personer planerade sin semester tvärtemot min, för då visste dom att det skulle bli bra väder.
Jag kan svära på att det kommer in världens lågtryck så fort jag stämplar ut nästnästa fredag, sen blir det ett oväder av sällan skådat slag som härjar överallt dit jag har råd att åka ända fram tills jag börjar jobba igen.
