Jag vet att jag sitter ner och att jag har båda fötterna på golvet, men ändå snurrar det i huvudet som värsta bakfyllan. Vi har varit ute med lilla båten Tyra hela dagen, kört runt bland alla öar i kanalen och inspekterat bäverhus, sjunkna gamla pråmar och grillat och badat.
Det var morfar som kom med den eminenta idén att gräva ner en skatt tillsammans med barnbarnen, en trälåda fylld med "oräkneliga rikedomar" (=gamla mynt från olika länder) som barnen kunde gräva upp igen när de själva blivit stora och fått barn. Detta har diskuterats livligt av både morfar och barnbarn de senaste veckorna men inte blivit av på grund av de trista vädret.
Men så idag, äntligen, packade vi in morfar, mormor, min syster, hennes femårige son, jag själv och mina två barn i den ganska lilla båten och for iväg.



Vädret var underbart och efter en mindre grundstötning  började vi utflykten på den lilla Sågareön för en lunch bestående av jättegod kycklingpaj - som vi fick äta med händerna eftersom vi glömt bestick - korv, pannkaka, rödtjut och festis. Hettan var nästan olidlig så till slut fanns ingen annan råd än att näcka och hoppa i. Barnen skrek av skratt när jag och min syster vaggade ut i vattnet på halkiga bergsknallar under tantigt ropande. Kanalen är ca 30 meter djup och dessutom ganska ström så det blir aldrig nån direkt värme, men när vi väl  doppat oss var det jätteskönt. Eftersom jag och min syster aldrig kommer växa upp blev vi båda tokglada när en stor båt körde förbi och fixade svallvågor, vi slängde oss i vågorna och hade jättekul.
I 20 sekunder.
Sen såg vi till vår förskräckelse att vågorna skvalpat upp på ön och dragit med sig våra kläder ut till havs... Som tur var låg det mesta på en flytväst och det var väl egentligen bara mina trosor som blev helt oanvändbara, det andra torkade på kroppen efter ett par timmar.



Sen begav vi oss till Lövön, där skatten skulle grävas ned, pappa (alltså morfar) hade sett ut en ö på förhand och kollat upp gamla papper över kanalen för att försäkra sig om att ön inte blivit tillnämnd namnet på senare år utan skulle finnas arkiverad och utmärkt så barnen kan hitta den igen om 25 år.








När vi sen körde tillbaka mot Överby bestämde vi oss för en närmare titt på ett par gamla sjunkna pråmar, dom ligger på en grundare del av kanalen och sjönk i slutet av 50-talet.
Mycket spännande, alla höll andan när vi närmade oss, helt plötsligt ser jag - som sitter på däck och är räddast av alla - hur något dyker upp under vattnet.
"Stanna!! Backa, backa, backa!!" skriker jag i hysterisk gäll röst. Vi är på väg rakt in över ännu en sjunken pråm som ingen av oss nånsin sett förr och som ligger med fören alldeles under ytan. Strax bredvid sticker långa stålbalkar upp som använts till att frakta maskiner på och som lätt hade gjort ett rejält hål i båten.
Det räckte med spänning för en dag och vi backade undan i sista sekunden, sen bar det av hemåt.




*********
Tänkte bara klargöra en sak, jag fick en undrande kommentar häromdagen angående min mans eventuella flytt till Växjö. Han har sökt in till polishögskolan och har nu bara det sista provet kvar, det där man träffar psykolog och så. Vi hoppas ju givetvis att han kommer in och att det blir i Växjö, inte Solna eller Umeå eftersom han då inte kan komma hem varje helg p.g.a kostnaden. Därav mina stora problem med jobbet, verkar inte som om jag kan lösa det... Tar tacksamt emot tips och bra lösningar.