Nästa helg smäller det, den Stora Skivan går av staplen!
Folk har nu börjat fråga vad som står på önskelistan, till att börja med brukar jag förläget säga "äsch, inte ska ni väl köpa nåt till mig! Rita nåt fint istället." men tack och lov är det ingen som går på det och jag räknar därefter upp allt som fattas i mitt liv.
En sak som jag nämnt för Martin är att han kanske kunde gå ihop med mamma och pappa och slå till på en ny hoj, min är bortom all räddning och det finns ju så fina nu med blommor på och allt.
Pappa gick i taket.
"En ny cykel?! Den är ju nästan ny den hon har!" gläfste han med pulserande tinningar, han avskyr saker som kostar pengar och tycker att allt är nytt i ungefär femton år.
Martin försökte förklara att min cykel är närmare tretton år och inte alls ny, växlarna fungerar inte, lamporna är trasiga, det mesta gjort av metall är sönderrostat, bromsarna kass plus att den är av "mountainbike"-modell så man måste liksom halvligga för att nå styret - som också är trasigt.
"Det är en Cresent. Den håller minst tjugo år till, jag reparerar den." sa pappa och sen var diskussionen slut.
Dagen efter ringde jag till pappa och sa att det var hemskt snällt att han erbjudit sig att laga den men att det skulle kosta ungefär lika mycket som att köpa en ny, vilket jag oavsett tänkte göra nästa vår så det skulle bara vara bortkastade pengar eftersom jag ändå cyklar väldigt lite under vintern.
Han påpekade att jag minsann låtit cykeln förfara genom att förvara den ute året om och vad säger att jag inte skulle göra likadant med nästa cykel?
Jag förklarade att jag till att börja med har mognat en del sen jag var 17 och numera inser värdet av en cykel, den nya cykeln skulle förstår få stå i cykelkällaren.
Han tyckte ändå det var en hårresande idé och vi fick bordlägga frågan.
Ungefär där är vi i dagsläget, jag har insett att det är ganska meningslöst att köpa en ny cykel såhär års, jag kommer ändå inte cykla så mycket när snön kommer, men nästa vår - då ska jag köpa en rosa.

Idag har vi varit och hämtat Warp-kläderna vi köpte på Tradera, personen ifråga bodde bara ca en halvtimma härifrån så det var billigare att hämta än att skicka med post. Dom var superfräscha, inga fläckar, inga revor, inte ens lite noppigt i fodret, verkar som om barnet vuxit ur kläderna på stört. Inte heller knän och rumpa som är så utsatta i den storleken var slitna det minsta, verkligen ett bra köp! Vi var ute på Stadium igår och kollade in dom nya snowboardkläderna för barn, lite på storlek och så bara för att få en uppfattning om vad vi egentligen köpt, och bara jackan låg på 699:- ny så det känns helt ok även om budet det sista hamnade på 382 kr för byxa+jacka. Prinsen blev i alla fall jätteglad och har haft jackan på sig hela dagen.
Det finns egentligen bara en sak jag undrar när det kommer till denna underbara websida; vad är det i upplägget som får folk att tro att det är okej att sälja vad fan som helst? Exemplevis en nästan helt oanvänd tårtsapde, endast 15 kronor! Eller ett lite rött plasthjärta med nyckelring också för det fashionabla priset av 15 kronor, som hittat! Sen får man ju inte glömma frakten heller, men det kan väl inte vara så dyrt att skicka såna här små raringar?
Ärligt talat, släng skiten! Det är väl ingen som köper en NÄSTAN ny tårtspade på Tradera för femton spänn när man kan få en sprillans ny på Ikea för en tia?
Verkar helt galet...
Igår var vi på dop. Allt var frid och fröjd hela förmiddagen, vi gick och drällde i affärer med all tid i världen när vi plötsligt insåg att klockan var kvart över två. Dopet skulle gå av stapeln klockan 16 i en kyrka 30 minuter bort och där stod vi, oduschade, med min klänning blöt i tvättmaskinen och tre skjortor som skulle strykas.
På mindre än en timmas tid lyckades vi totalförstöra en lägenhet på 81 kvm, det såg ut som om det varit inbrott av ett gäng feta tjuvar. Överallt låg kläder slängda, rena och smutsiga omvartannat, allt som fanns innanför den magiska väggen i klädkammaren låg utspritt på hallgolvet där det hamnat under en vild jakt på kostymer, smink och sminkrester på handfat, badkar och tvättmaskin, skor i hela hallen, presentpapperoch snören i stora högar på köksbordet och mitt i denna sörja sprang vi runt som yra höns. Prinsen hittade inga strumpor, Lillan skulle friseras, jag skulle platta håret och Martins slips skulle knytas.
När allt var klart och vi nästan var i fas med tidsplanen skickade vi ut barnen i förväg, vi skulle bara slå in paketen och jag skulle spraya håret så dom kunde lika gärna börja gå mot bilen. Tjugo sekunder senare hör jag Lillan fara iväg på sin Bobbycar - iklädd kjol, strumpbyxor och vit skjorta - och Prinsen hoppa hoppstylta iklädd kostymbyxor, finskor och vit skjorta.
Vi anlände till Grästorps kyrka två minuter innan dopsällskapet ställde upp framme vid altaret.
Alltså i tid.