Årets höjdpunkt!
Det årliga Lisebergsbesöket gick av stapeln igår, i ösregn klev vi in genom portarna och ett tag såg det ut som om hela dagen skulle genomlevas i hällande regn men efter nån timma slutade det faktiskt och även om himlen fortsatte med sin gråa uppsyn så var det i alla fall varmt.
Prinsen har ju som bekant kämpat hela våren med att växa tio centimeter för att nå 140 cm, gränsen för att åka Kanonen, Uppskjutet och Höjdskräcken, det har inte gått så bra men däremot har han med råge passerat 130cm som är gränsen för bl.a Balder och Hang Hai.
Martin fick den stora äran att ta med honom upp i Balder för första gången och spagettibenen vinglade mer och mer ju kortare kön blev. När dom nådde toppen på första backen visste han inte om han skulle skrika, gråta eller skratta men efteråt sammanfattades upplevelsen med ett ord; "IGEEEENNN!!!!"
Han och fästmön Sarah rusade sedan runt parken tillsammans med Prinsens kusin Jennifer och åkte allt som åkas kunde tusen gånger om och varje gång dom kom till en attraktion med gränsen 130 cm mättes dom noggrant av en finnig sommarjobbare.
Är det dom senaste årens tillbud som åstadkommit denna rigorösa säkerhet? Jag har aldrig varit med om att man är så petnoga innan men nu var det verkligen absolut nej om minsta tvivel förelåg. Lilla Vild, som här hemma är 110 cm lång och borde få åka både Bergbanan och Kållerado var helt plötsligt inte längre än 108 och det kom inte på frågan att hon skulle slinka igenom. Hon blev såklart förkrossad och utom sig av sorg, särskilt eftersom kusinen Sander som är tre månader äldre och ett par cm längre godkänndes, men sjävlklart ska man inte chansa bort säkerheten. Vi lovade dyrt och heligt att när vi kommer till vintern, då minsann är hon 110cm och får åka med oss. Håll tummarna!
Det enda som grusade dagen igår var upptäckten att jag lagt mig till med en tantig sida, ni vet när man i kön till Balder (som ju är byggd av trä rakt igenom) undrar vem som kontrollerar alla skruvar och brädor under vintern. Och när man sitter i Uppskjutet och undrar om den där unga flicksnärtan verkligen drog ordentligt i bygeln. Det som bekräftade min nya farhåga var att jag innerst inne var glad att Prinsen inte nått upp till dom berömda 140 cm eftersom han då skulle få åka dom mer livsfarliga sakerna och eventuellt vara med om en svår och ovanlig olycka.
Prinsen och Sarah i Rabalder (f.d Nyckelpigan och Criskusexpressen)
Vilda åker Kaffekoppen med pappa, farbror Johan, kusin Sander och "faster" Sanna.
Vilda och Sander i Trummeliten.
Vem har egentligen ansvaret för alla skruvar, muttrar och brädor?
Hujeda mej... Som ett jätteplockepinn.
Sarah, Prinsen och kusin Jennifer i en av dom nya attraktionerna för i år; Hang Hai. Som jag för övrigt uttalade pinsamt "hang haj" tills Jennifers storasyster Julia påpekade att den faktiskt heter "häng haj" Tantigt...
Vilda och Sander fick åka Barnbåtarna med storakusinerna Klara och Julia.
Flume Ride är helt klart en klassiker som håller! Här åker Julia, Klara, Sarah, Jennifer och Prinsen.
Pappa och Vilda är redo för att bli blöta! Martin ser lite nervös ut tycker jag nog...
På väg upp...
Nu ska jag specialbeställa platåskor åt Vilda.
Rent och snyggt. I alla fall med dimmiga ögon och ett öga stängt
Det vanligtvis så ökentrista torsdagsstädet blev så mycket roligare efter några öl och ett par Bacardi. Lite svårare och trolitvis inte så väl utöfrt men helt klart lättare.
Liseberg nästa!
Imorgon var det tänkt att vi skulle åka till Skara sommarland, ett tält-och badpaket var bokat tillsammans med två av Martins bröder och deras familjer. Emellertid (som pappa skulle ha sagt) ska det nu vräka ner regn onsdag, torsdag och fredag så vi fick avskriva planen, Prinsen dog av sorg, han hade verkligen sett fram emot det och berättat för alla om hur roligt det skulle bli. Han har också berättat för alla att det skulle bli första gången han kom dit eftersom vi vände en km utanför Sommarland för två år sen då han inte uppfört sig.
När vi berättat den nya planen blev han gladare kan man säga, vi ska åka till Liseberg hela gänget istället. Det blir väl nästan lika dyrt kan jag tro eftersom det ska köpas åkband och skit. Jag fattar inte varför dom inte inför ett åkband för barn under 140 cm, som är gränsen för dom större attraktionerna, det är ju inte så kul att lägga lika mycket pengar på Vildas åkband när hon bara får åka Farfars bilar och Små grodorna och sånt menar jag.
Prinsen sträckte upp sig ordentligt sist vi mätte honom, allt för att passera det magiska strecket, men olyckligtvis kom han bara till 133 cm, "kanske om jag äter mycket mat..." försökte han men jag tror det är kört.
När vi berättat den nya planen blev han gladare kan man säga, vi ska åka till Liseberg hela gänget istället. Det blir väl nästan lika dyrt kan jag tro eftersom det ska köpas åkband och skit. Jag fattar inte varför dom inte inför ett åkband för barn under 140 cm, som är gränsen för dom större attraktionerna, det är ju inte så kul att lägga lika mycket pengar på Vildas åkband när hon bara får åka Farfars bilar och Små grodorna och sånt menar jag.
Prinsen sträckte upp sig ordentligt sist vi mätte honom, allt för att passera det magiska strecket, men olyckligtvis kom han bara till 133 cm, "kanske om jag äter mycket mat..." försökte han men jag tror det är kört.
Bara det godaste
Lilla Vilda är bra, hon gillar inte "sockret" (=det salta pulvret) i snusklubbor så det vill hon att någon käkar upp åt henne. Den där "någon" brukar bli jag.
Romantisk födelsedagskväll
Vad var det för en dag? Var det en vanlig dag? Nej det var ingen vanlig dag för det var Martins födelsedag hurra hurra hurra!!!!
Min älskling fyllde hela 34 år igår, grattis till honom! Jag och barnen gick bärsärkagång på Överby under flera timmar för att hitta rätt presenter och till slut enades vi om tre snygga t-shirts och två par kalsonger med pilar på. Ett tag funderade jag på en kväll på stan för bara mig och Martin men med resan till Bengtsfors i färskt minne tror jag mormor och morfar behöver lite återhämtning innan barnen kommer nästa gång. Dessutom hade vi ju barnvakt i tre timmar i början av maj då vi gick på Butlers music quiz så vi är ju ganska bortskämda. Han fick helt enkelt hålla tillgodo med mitt utmärkta sällskap efter barnens läggdags då vi käkade god mat och betalade räkningarna.
Min älskling fyllde hela 34 år igår, grattis till honom! Jag och barnen gick bärsärkagång på Överby under flera timmar för att hitta rätt presenter och till slut enades vi om tre snygga t-shirts och två par kalsonger med pilar på. Ett tag funderade jag på en kväll på stan för bara mig och Martin men med resan till Bengtsfors i färskt minne tror jag mormor och morfar behöver lite återhämtning innan barnen kommer nästa gång. Dessutom hade vi ju barnvakt i tre timmar i början av maj då vi gick på Butlers music quiz så vi är ju ganska bortskämda. Han fick helt enkelt hålla tillgodo med mitt utmärkta sällskap efter barnens läggdags då vi käkade god mat och betalade räkningarna.
"Det pirrar i magen när vi pussas!"
Prinsen tar sin roll som fästman på största allvar, igår kom han hem alldeles röd i ansiktet och berättade att dom lekt "Sanning eller konka". Tydligen hade lite hångel förkommit och idag när vi tittade ut genom fönstret såg vi att Prinsen klappade henne över håret med ett leende på läpparna.
"En puss om dagen är bra för magen!" ropade Martin och Prinsen flinade generat "hähähä!"
"En puss om dagen är bra för magen!" ropade Martin och Prinsen flinade generat "hähähä!"
Teknikens under
Igår ringde jag upp mamma och pappa för att försäkra mig om att dom överlevt vårt lilla besök, dom såg lite ihåliga ut när vi lämnade Bengtsfors nämligen, och för att se om dom fått igång motorn som havererat.
"Jajamän serru! Den går fint nu!" sa pappa och överlämnade sedan kvickt luren till mamma, han är lite allergisk mot telefonsamtal och lyssnar inte så noga på vad man säger utan vill helst få det överstökat så fort som möjligt. Mamma hade en annan bild av båtens tillstånd, hon berättade att förutom att dom tog sig igenom dom sju slussarna ner mot Trollhättan i hällande regn hade pappa fått kortsluta motorn med en slägga varje gång dom skulle starta eftersom ett kylaggregat gått sönder.
Sen hamnade vi plötsligt i en radioskugga och samtalet bröts, jag ringde upp men blev borttryckt, ringde upp igen men blev borttryckt igen och så höll det på typ sex-sju gånger innan mamma svarade. I luren var det alldels tyst, man hörde bara ett lågt väsande och sen plötsligt ett skrikande skratt följt av tystnad igen.
Mamma skrattade så hon inte kunde andas.
Lustigheten bestod i att hon tryckt röd lur varje gång hon försökt svara och det är verkligen roligt när man för sitt inre föreställer sig mamma och pappa slå sina kloka ihop för att utreda felet på telefonen. Pappa tyckte antagligen att det enda raka var att kasta skiten överbord medan mamma stod där och desperat letade efter rätt knapp.
Efter ett par minuter bröts samtalet igen då mitt batteri dog men jag vågade aldrig ringa upp igen, dom hade väl krossat telefonen med släggan om den gav ljud ifrån sig igen.
"Jajamän serru! Den går fint nu!" sa pappa och överlämnade sedan kvickt luren till mamma, han är lite allergisk mot telefonsamtal och lyssnar inte så noga på vad man säger utan vill helst få det överstökat så fort som möjligt. Mamma hade en annan bild av båtens tillstånd, hon berättade att förutom att dom tog sig igenom dom sju slussarna ner mot Trollhättan i hällande regn hade pappa fått kortsluta motorn med en slägga varje gång dom skulle starta eftersom ett kylaggregat gått sönder.
Sen hamnade vi plötsligt i en radioskugga och samtalet bröts, jag ringde upp men blev borttryckt, ringde upp igen men blev borttryckt igen och så höll det på typ sex-sju gånger innan mamma svarade. I luren var det alldels tyst, man hörde bara ett lågt väsande och sen plötsligt ett skrikande skratt följt av tystnad igen.
Mamma skrattade så hon inte kunde andas.
Lustigheten bestod i att hon tryckt röd lur varje gång hon försökt svara och det är verkligen roligt när man för sitt inre föreställer sig mamma och pappa slå sina kloka ihop för att utreda felet på telefonen. Pappa tyckte antagligen att det enda raka var att kasta skiten överbord medan mamma stod där och desperat letade efter rätt knapp.
Efter ett par minuter bröts samtalet igen då mitt batteri dog men jag vågade aldrig ringa upp igen, dom hade väl krossat telefonen med släggan om den gav ljud ifrån sig igen.
Jävla dumskalle!
Jaha, nu börjar jag bli förbannad. Martin åkte på 30-årsfest i Lysekil igår, han skulle sova över och jag antog att han skulle höra av sig när han vaknat/ komma hem nån gång innan kvällen. Tydligen tog jag fel, nu är klockan två och jag har inte hört ett ljud, här sitter jag med två apviktiga saker att göra utan barn och han svarar inte i mobilen. Antingen har han dött och ingen kan med och ringa mig eller så har han varit otrogen och kan inte med att ringa mig eller så är han helt enkelt full än och kan inte med att ringa och säga det för han vet att jag skulle explodera.
Exploderat har jag ju förstås redan gjort men det vet ju inte han.
********
Åh, den förlorade sonen förärade mig nyss med ett samtal. Så snällt. Han var fortfarande full, hade nyss vaknat och var absolut inte kapabel att köra bil dom närsta timmarna. Dessutom hade han mage att lägga över allt på mig, hade jag bara sagt att jag hade planer idag så hade han inte druckit hela natten. Nämen ojdå, såklart är det MITT fel att han inte kan tygla sitt alkoholintag. Att jag inte tänkte på det!
Jag påpekade att jag naturligtvis inte trodde han skulle vara borta hela torsdagen och inte komma hem förrän fredagkväll men så blev det nu då. Fint, jag kan bara fetglömma min åtaganden idag och jävlar vad skäll han ska få när han väl kommer hem.
Exploderat har jag ju förstås redan gjort men det vet ju inte han.
********
Åh, den förlorade sonen förärade mig nyss med ett samtal. Så snällt. Han var fortfarande full, hade nyss vaknat och var absolut inte kapabel att köra bil dom närsta timmarna. Dessutom hade han mage att lägga över allt på mig, hade jag bara sagt att jag hade planer idag så hade han inte druckit hela natten. Nämen ojdå, såklart är det MITT fel att han inte kan tygla sitt alkoholintag. Att jag inte tänkte på det!
Jag påpekade att jag naturligtvis inte trodde han skulle vara borta hela torsdagen och inte komma hem förrän fredagkväll men så blev det nu då. Fint, jag kan bara fetglömma min åtaganden idag och jävlar vad skäll han ska få när han väl kommer hem.
Överskottsenergi?
Läs och svettas, detta gjorde jag igår;
*Putsade alla fönster
*Storhandlade
*Städade akvariet
*Städade hela lägenhetens alla milimetrar
*Vimmade hela köket
*Vimmade hela toan
*Tvättade, hängde och vek undan fem maskiner tvätt
*Bäddade rent i alla fyra sängar
Har man semester så har man...
*Putsade alla fönster
*Storhandlade
*Städade akvariet
*Städade hela lägenhetens alla milimetrar
*Vimmade hela köket
*Vimmade hela toan
*Tvättade, hängde och vek undan fem maskiner tvätt
*Bäddade rent i alla fyra sängar
Har man semester så har man...
Gråt inte över spilld mjölk, men gärna över en spilld droppe i displayen
Skitbajskorv! Nu kan jag inte lägga patiens på telefonen heller! Åh vad tråååkigt det kommer bli att baja! På Samsungen kan man förvisso spela Tetris, alltid lika roligt, men man kan inte pausa och minimera utan när man stänger av så stänger man av och alla rekordkänningar försvinner.
Jag har typ ett år kvar på abonnemanget också så en ny pärla är inte att tänka på, och att gå in i telefonaffären och grina sig till en ny gratis är inte så lätt som man kan tro.
Jag har typ ett år kvar på abonnemanget också så en ny pärla är inte att tänka på, och att gå in i telefonaffären och grina sig till en ny gratis är inte så lätt som man kan tro.
Borta bra men hemma bäst
Ja det är verkligen så sant som det är sagt, att man sen kommer hem till en nystädad lägenhet gör inte saken sämre!
Jag och barnen har varit på minisemester i Bengtsfors - av alla ställen på jorden - och camperat ihop i båten Tyra, denna lilla skönhet som låg förtöjd bredvid mammas och pappas båt såg närmast ut som en livbåt i sällskap av alla vrålåk.
Inte helt oväntat bråkade barnen värre än nånsin och fick mig helt över gränsen för mental hälsa, jag har skällt så mycket dom här dagarna att jag knappt minns hur man talar normalt till ett barn. Ett tag, när jag låst in mig på gästhamnens toalett för en stunds lugn och ro, funderade jag över hur det är på skolor och dagis när terminen börjar igen efter långa ledigheter, personalen måste ha fullt upp med att få pli på ungarna igen dom första veckorna.
Jag har alltid tyckt att jag och Martin har ganska väluppfostrade barn, förvisso med en del undantag men på det stora hela liksom så är dom rätt snälla, men man spenderar ju vanligtvis inte 24/7 med sina barn så man märker inte hur det verkligen är.
Mina barn har dom här dagarna betett sig som om dom vore uppväxta med vildsvin och aldrig hade sett varken kniv eller gaffel förr, dom har galopperat omkring på lekplatsen och skrikit och gapat som om elden vore lös, kastat stenar på ankorna och gnällt om allt, allt, allt.
Till råga på allt så fick min älskade, fina, underbara livskamrat C902 (mobilen) vatten i displayen första natten så den är i stort sett död och begraven. Nån som har lite erfarenhet av fukt i displayen? Kommer den torka? Den överlevde ju ett glas grogg på midsommar men då var det mest själva kroppen som simmade, nu var det droppar med kondens från rutorna som droppade rakt ner på knappsasten. Jag kan starta den och ringa men den tar inte emot samtal och displayen är helt svart.
Som tur var hade jag sparat min gamla rosa Samsung, lilla Vilda har lekt med den, och som genom ett mirakel har jag inte slängt sladden så jag får använda den.
Kanske ska jag släppa bloggen en stund nu och börja packa upp... Hallen är full av väskor och tvätt som Martin river i, "jahaja så nu är det bloggen ja. Själv kommer man sist i priolistan ja, kan jag tänka mig... minsann. Och tvätten får väl jag ta... hmpf." muttras det.
Jag och barnen har varit på minisemester i Bengtsfors - av alla ställen på jorden - och camperat ihop i båten Tyra, denna lilla skönhet som låg förtöjd bredvid mammas och pappas båt såg närmast ut som en livbåt i sällskap av alla vrålåk.
Inte helt oväntat bråkade barnen värre än nånsin och fick mig helt över gränsen för mental hälsa, jag har skällt så mycket dom här dagarna att jag knappt minns hur man talar normalt till ett barn. Ett tag, när jag låst in mig på gästhamnens toalett för en stunds lugn och ro, funderade jag över hur det är på skolor och dagis när terminen börjar igen efter långa ledigheter, personalen måste ha fullt upp med att få pli på ungarna igen dom första veckorna.
Jag har alltid tyckt att jag och Martin har ganska väluppfostrade barn, förvisso med en del undantag men på det stora hela liksom så är dom rätt snälla, men man spenderar ju vanligtvis inte 24/7 med sina barn så man märker inte hur det verkligen är.
Mina barn har dom här dagarna betett sig som om dom vore uppväxta med vildsvin och aldrig hade sett varken kniv eller gaffel förr, dom har galopperat omkring på lekplatsen och skrikit och gapat som om elden vore lös, kastat stenar på ankorna och gnällt om allt, allt, allt.
Till råga på allt så fick min älskade, fina, underbara livskamrat C902 (mobilen) vatten i displayen första natten så den är i stort sett död och begraven. Nån som har lite erfarenhet av fukt i displayen? Kommer den torka? Den överlevde ju ett glas grogg på midsommar men då var det mest själva kroppen som simmade, nu var det droppar med kondens från rutorna som droppade rakt ner på knappsasten. Jag kan starta den och ringa men den tar inte emot samtal och displayen är helt svart.
Som tur var hade jag sparat min gamla rosa Samsung, lilla Vilda har lekt med den, och som genom ett mirakel har jag inte slängt sladden så jag får använda den.
Kanske ska jag släppa bloggen en stund nu och börja packa upp... Hallen är full av väskor och tvätt som Martin river i, "jahaja så nu är det bloggen ja. Själv kommer man sist i priolistan ja, kan jag tänka mig... minsann. Och tvätten får väl jag ta... hmpf." muttras det.
Snart åker vi
Det har ju varit ganska dålig uppdatering på den här bloggen det sista, det är ju semestertider och mycket annat som ska göras.
Nu i helgen gick Fallens dagar av stapeln för femtionde året i rad, en festival som får folk i Trollhättan att gå man ur huse för att äta, dricka och träffas. Jag och barnen var ute en stund i fredags och jag förfasades över ungdomsfyllan, med risk för att låta som en gammal kärring måste jag ändå fråga; var är föräldrarna? Jag har - tro det eller ej - också varit ung en gång och jag inser ju att mina små änglar en dag kommer sitta där och halsa ur en flaska smuggelsprit men jag hoppas verkligen dom är äldre än tjejerna och killarna jag såg igår.
Förutom fulla ungar fanns det också gott om överförfriskade människor i övre medelålder och jag flinade för mig själv över hur patetiska dom var där dom vinglade fram, arm i arm och med glansiga ögon, sådär skulle i alla fall jag aldrig göra.
Igår var jag på tjejfest hos bästaste Puddingen, flamsiga och tramsiga gjorde vi sen stan osäker. Arm i arm på rätt vingliga ben och i den ena diskussionen djupare än den andra drog vi fram på gator och torg och inte förrän morgonljuset silades ner mellan molnen promenerade vi hem.
Därav mitt inte så trevliga tillstånd idag, förutom ångesten över vad som hänt igår, vad jag sagt och till vem har jag världens skallebank och en spya som åker hiss i halsen. Tack och lov har barnen varit på sitt bästa entertainerhumör idag, dom vaknade inte förrän tio och då serverade Prinsen frukost så jag kunde ligga kvar, sen har dom varit ute och lekt hela dan. Nu har dom snart gått över alla rabatter på gården i jakt på maskar, dom har samlats upp i en liten röd hink som tydligen ska med på vår båtsemester som går av stapeln om en stund.
Nåväl, kanske jag ska börja packa nu då? Om ni inte hör nåt av mig på ett par dagar så vet ni var jag är, i en liten båt nånstans på Dalslands kanal.
Nu i helgen gick Fallens dagar av stapeln för femtionde året i rad, en festival som får folk i Trollhättan att gå man ur huse för att äta, dricka och träffas. Jag och barnen var ute en stund i fredags och jag förfasades över ungdomsfyllan, med risk för att låta som en gammal kärring måste jag ändå fråga; var är föräldrarna? Jag har - tro det eller ej - också varit ung en gång och jag inser ju att mina små änglar en dag kommer sitta där och halsa ur en flaska smuggelsprit men jag hoppas verkligen dom är äldre än tjejerna och killarna jag såg igår.
Förutom fulla ungar fanns det också gott om överförfriskade människor i övre medelålder och jag flinade för mig själv över hur patetiska dom var där dom vinglade fram, arm i arm och med glansiga ögon, sådär skulle i alla fall jag aldrig göra.
Igår var jag på tjejfest hos bästaste Puddingen, flamsiga och tramsiga gjorde vi sen stan osäker. Arm i arm på rätt vingliga ben och i den ena diskussionen djupare än den andra drog vi fram på gator och torg och inte förrän morgonljuset silades ner mellan molnen promenerade vi hem.
Därav mitt inte så trevliga tillstånd idag, förutom ångesten över vad som hänt igår, vad jag sagt och till vem har jag världens skallebank och en spya som åker hiss i halsen. Tack och lov har barnen varit på sitt bästa entertainerhumör idag, dom vaknade inte förrän tio och då serverade Prinsen frukost så jag kunde ligga kvar, sen har dom varit ute och lekt hela dan. Nu har dom snart gått över alla rabatter på gården i jakt på maskar, dom har samlats upp i en liten röd hink som tydligen ska med på vår båtsemester som går av stapeln om en stund.
Nåväl, kanske jag ska börja packa nu då? Om ni inte hör nåt av mig på ett par dagar så vet ni var jag är, i en liten båt nånstans på Dalslands kanal.
En treo tack. Och en plusmeny från McDonalds.
Här kommer en offentlig ursäkt till alla som jag talat med under gårdagen, jag har antagligen skämt ut mig för tid och evighet och kommer aldrig mer kunna visa mig på stadens gator.
Jag vill också passa på att avge ett löfte;
Jag, JennyPenny, lovar och svär att aldrig mer nyttja rusdrycker. Så länge jag lever.
Amen.
Jag vill också passa på att avge ett löfte;
Jag, JennyPenny, lovar och svär att aldrig mer nyttja rusdrycker. Så länge jag lever.
Amen.
Läskigt på Nordkroken
Igår på stranden hände nåt konstigt. Vi var på väg att packa ihop när vi märkte att en man i fyrtioårsåldern cirkulerade runt dom små nakna barnen i vattenbrynet, en pappa reagerade och sa åt mannen att försvinna vilket han också gjorde. Dom få familjer som var kvar på stranden så här dags samlades och alla pappan berättade att mannen stått och stirrat rätt upp mellan benen på hans lilla dotter, han hade ringt polisen som var på väg och mannen hade försvunnit upp till en stuga i närheten.
Fem minuter senare kom mannen tillbaka, mammorna blev genast lejon och omringade alla små och papporna samlades och gick till försvar, en del tog kort med mobilerna för att ha som bevis. Mannen spankulerade runt som om inget hänt och pratade för sig själv, gestikulerade yvigt och tog sen upp ett intressant samtal med några vassruggen. Han var uppenbart inte frisk och vi började förstå att han inte var den slipade pedofil som smygit på stranden hela dan och filmat alla våra nakna änglar, men situationen var helt klart otrevlig och han var ingen man ville ha runt sig och sin familj, pedofil eller inte.
När polisen kom gick dom upp till stugan dit mannen än en gång tagit sin tillflykt, där fanns hans föräldrar och det visade sig att han var autistisk och hade "rymt" från stugan där dom var på semester. Kanske skulle man ha lite mer koll om man släpper ut en autistisk man bland allmänheten, även om man vet att han inte skulle begå några brott så är det riktigt jävla otrevligt att ha en sån person omkring sig. Vi vet ju inte vad han kan ta sig till och dessutom blir ju barnen rädda om nån står och stirrar på dom och för ett obegripligt samtal.
I fortsättningen håller vi oss till Gardis.
Fem minuter senare kom mannen tillbaka, mammorna blev genast lejon och omringade alla små och papporna samlades och gick till försvar, en del tog kort med mobilerna för att ha som bevis. Mannen spankulerade runt som om inget hänt och pratade för sig själv, gestikulerade yvigt och tog sen upp ett intressant samtal med några vassruggen. Han var uppenbart inte frisk och vi började förstå att han inte var den slipade pedofil som smygit på stranden hela dan och filmat alla våra nakna änglar, men situationen var helt klart otrevlig och han var ingen man ville ha runt sig och sin familj, pedofil eller inte.
När polisen kom gick dom upp till stugan dit mannen än en gång tagit sin tillflykt, där fanns hans föräldrar och det visade sig att han var autistisk och hade "rymt" från stugan där dom var på semester. Kanske skulle man ha lite mer koll om man släpper ut en autistisk man bland allmänheten, även om man vet att han inte skulle begå några brott så är det riktigt jävla otrevligt att ha en sån person omkring sig. Vi vet ju inte vad han kan ta sig till och dessutom blir ju barnen rädda om nån står och stirrar på dom och för ett obegripligt samtal.
I fortsättningen håller vi oss till Gardis.
"Men mamma!!! Han RÖRDE mig ju!!"
Jag har alltid varit en stark motståndare till dvd i bilen, min inställning har varit typ att kan man inte klara av en bilresa på nån timma med hjälp av sin fantasi utan är helt beroende av tv så bör man skaffa hjälp.
Nu när mina barn är tre och sju år och slåss dygnets alla vakna timmar har jag ändrat mig, nu skulle jag ge vad som helst för en sådan gudagåva. Hade jag haft alla pengar i världen hade jag köpt två stycken med ljudisolerade högtalare till så hade man sluppit slagsmålet om vilken film som ska ses också.
Nu när mina barn är tre och sju år och slåss dygnets alla vakna timmar har jag ändrat mig, nu skulle jag ge vad som helst för en sådan gudagåva. Hade jag haft alla pengar i världen hade jag köpt två stycken med ljudisolerade högtalare till så hade man sluppit slagsmålet om vilken film som ska ses också.
