Skämsfaktor hög

Snart är det dags för Prinsens fotbollsträning igen, börjar redan skissa på ursäkter för att gå dit. Förra året kom nämligen Prinsen och kompisen hand i hand intrallandes på denna lilla ramsa;
"Lär dig springa, lär dig gå, lär dig hata TFK!!!"
Det är deras egen klubb, dom hade hört ramsan av en annan kompis som är med i traktens b-lag.

Teachers pet

Idag har jag haft mitt första prov, ett s.k "diagnostiskt prov" för att undersöka vilken nivå jag ligger på, och jag har redan börjat tvivla på om studier är den rätta vägen för mig. Redan i morse när jag vaknade var jag söndertrasad av stress, svettig och med en jävlig magkatarr, dessutom tog jag fel på tiden för provet och åkte redan halv tio när det inte började förrän tolv.
Eftersom inköp av skolartiklar inte godkändes för dom som inte studerade vi högskolan fick jag lov att låna Prinsens grejer och skämdes ögonen ur mig där jag satt med Batmanpenna, Pirates of the Caribbean-sudd, Spidermanvässare och pennfodral. Antagligen blev jag sedd som ett skämt av mina medstuderande som alla hade dyraste blyertspennorna och Impegasudd, jag kände direkt att jag måste överbevisa dom så när läraren delade ut proven bad jag att få ett extra papper att skriva på eftersom jag gärna "svävade ut i dom litterära beskrivningarna."
När det vita pappret väl låg på bänken framför mig hade jag blodsmak i munnen och vässade pennan så darrhänt att spetsen gick av flera gånger, mina fötter försökte kommunicera med andarna via röksignaler och luktade som gammal ost och jag kände hur svettpärlorna glänste i pannan.

Första uppgiften;
läsa två korta berättelser och sen svara på frågor samt göra ordet "strul" till ett verb, ett adjektiv och ett satsord. Klurigt och delen med verben hoppade jag över.

Andra uppgiften; rätta meningarna och ändra till korrekt meningsuppbyggnad. Lätt som en plätt.

Tredje uppgiften;
sätt ut rätt tecken, stor bokstav och dela meningar på rätt ställe. Jag inser hur kass jag är och överväger att stänga bloggen, ni som läser får antagligen blödande ögon av alla mina fel.

Sen fortsatte plågan i samma stil och det tog mig en och en halv timma att komma till sista sidan.
Imorgon ska jag träffa läraren för resultatet och för att få en studieplan, ska försöka smyga fram en femhundring lite försiktigt och se huruvida ett MVG kommer på fråga.

Alfons Åberg

Nej vet du vad! Det här är ju pinsamt, jag har fastnat på siten för medelålders utan intressen; Facebook.
Soporna ligger kvar i hallen, jag har inte tagit undan middagsdisken och katten skriker utanför.
Skäms på mig!
Jag ska bara kolla eeeeen grej till...

Sopstationen

Usch! Här hemma stinker det sopor! Det ligger en liten påse i hallen, kan det verkligen vara den som avger likdoft?

*Luktkontroll*

Tyvärr kan jag inte andas längre, imorgon kommer jag hittas stel och död med fingrarna i tangentbordet.

Vill du bli min vän?

"Har du Facebook?"
Jag minns för ett par år sen när jag först hörde talas om denna sensation och jag instinktivt kände "nätack" och tyckte att alla som höll till där var ligister/ stockholmare eller snobbar och så lågt skulle jag verkligen inte sjunka.
Sen blev det helt plötsligt så att nästan alla mina kompisar pratade om att "vara vänner på FB" och hur fantastiskt det var med att hitta gamla kompisar osv, jag suckade och rullade med ögonen så jag nästan fick kramp, "men hallååå! Fattar ni inte hur töntiga ni är? Fejsbock? Jag har väl annat att göra än att leta upp folk jag en gång känt, skaffa er ett liiiv!"
För nåt år sen smygskaffade jag FB, mest för att prova det och sen kunna dissa med gott samvete och för att promota bloggen, jag sa inget för hur pinsamt hade det inte varit? Testade för skojs skull att leta efter min gamla barndomskompis och fick upp typ fyratusen träffar på namnet och alla var fel, dom flesta var förväxta pinuppor med halvöppna munnar och svalligt hår och där slutade min FB-karriär.
Inte för att min kompis' namn nödvändigtvis förväxlats med världens alla lössläppta flickor utan mest för att jag tycket att det blev ett statement, fanns man på FB så skulle man ha massa egopics på sig själv och vara så snygg som möjligt för att få vänner.
Förra veckan loggade jag in igen och gav det en ny chans, kollade runt lite och helt plötsligt var det jättekul! Oj vad många vänförfrågningar jag hade och minsann om inte den där människan var min gamla kompis?
Nu måste jag logga in varje kväll och leta vidare, vem vet vem man springer på härnäst, har kanske Victoria FB? Eller Persbrandt?


Uppdatera mig på "Lost"!

På torsdag är det dags, första svenskaprovet går av stapeln klockan tolv och pågår i åttio minuter. Jag överväger att råplugga in massa litteraturhistoria men å andra sidan är det bara ett prov för att ta reda på vilken nivå vi håller så kanske är det lika bra att vara ärlig.
Just nu är det "Lost" på tv och jag måste fråga, vad har hänt egentligen? Jag följde dom två första säsongerna slaviskt och trodde stenhårt på en räddning men sen hittade dom en lucka i marken och saker och ting började gå över styr, det gick helt enkelt inte att titta mer för jag blev bara förbannad. Men nu verkar dom vara räddade och ska tillbaka? Jag fattar ingenting. Och varför är Locke död?

Varför inte?

Toapapper tar alltid slut vid illa valda tillfällen, på långfredagen då alla affärer stängda, när hela familjen har magsjuka eller som nyss när jag är ensam hemma och precis har skitit.
Eftersom jag gjort det misstaget flera gånger borde jag lärt mig att antignen kolla statusen på rullen innan uppdraget eller också ladda toa med nån extra rulle, kanske i ett sånt där "krossa glaset"-skåp men visst vore det synd att beröva grannarna min nakna röv?
Istället går jag hellre förbi sovrumsfönstret och köksfönstret för att hämta den livsnödvändiga pappersmassan och visar på så sätt upp mig för Pudelmannen, hemtjänsten som nästan kör upp på gräsmattan samt en tjugoårig kompis till dom nya grannarna.


Sjung om studentens lyckliga dar...

Idag var det upprop till intensivkursen i Svenska B, jag skulle inställa mig i Komvux lokaler klockan tretton och igår när jag insåg att Komvux numer huserade i min gamla gymnasieskola fick jag ont i magen. Jag blev livrädd att jag skulle springa på nån av mina gamla lärare som alla skulle le i mjugg och titta på mig med "vad-var-det-jag-sa"-min, jag skulle få gå rundvandringen med nedböjt huvud och skämmas för min obildade hjärna. "Det där med högskolebehörighet skulle du nog ha tänkt på redan i gymnasiet" skulle alla lärare säga och flina elakt.
Frågan är vad jag egentligen gjorde i gymnasiet? Flamsade runt med kompisar, festade och spenderade alldeles för mycket tid inne hos vaktis som jag hade en kort men intensiv romans med. Inte gav det några MVG inte.
Nu var det payback time, tack och lov hade jag ju i alla fall bytt efternamn så kanske kunde jag låtsas vara nån annan?
Inne i aulan satt en skock förvirrade människor, alla av olika ålder, kön och nationalitet, och väntade på lärarna. Jag hade avsatt en halvtimma eller max 45 minuter till uppropet för vi skulle storhandla och jag var skithungrig men när rektorn satte upp en dagordning på tavlan insåg jag att det blivit en miss i planeringen.
Det s.k "uppropet" bestod av två föredrag om olika studietekniker, feta stenciler, overheadbilder, fikapaus och datagenomgång och skulle ta i runda slängar fyra timmar. Skönt.
Så där satt jag sen, utan nån att dela mina humoristiska inslag med, och höll på att somna redan efter tio minuter. Jag som hade trott att jag bara skulle glida in, briljera med min fantastiska person, dra några litteraturhistoriska namn såsom Karin Boye, Hjalmar Branting och Camilla Läckberg och så skulle MVG:t vara i hamn.
Nu är det allvarligt pluggande som gäller, hela veckan är det lektioner, föredrag och genomgångar och hur jag ska lösa det med ett heltidsjobb är ingen som vet, men tanken på att en dag få lämna in nycklarna till Gullvivan driver mig och med den drömmen inom räckhåll lär jag få det där MVG:t lätt som en plätt.

Saab VS Volvo

Idag har jag fått svaret svart på vitt, svaret på varför Saab går i konkurs.
För har man väl haft en Saab, tröttnat på att den aldrig fungerar riktigt och bytt bort den så köper man aldrig en igen.
Idag har vi besiktigat vår V70, sex år gammal och typ tretton tusen mil. Inte en enda anmärkning. Inte ens en tvåa. Det hade inte funnits på kartan om vi haft kvar nån av våra gamla Saabar, då hade det varit trasiga bussningar, icek-fungerande bälten, tändningslås som inte funkar, blinkers som inte blinkar... ja ni kan själva tänka er allt som går att göra sönder på en bil. Och allt som inte ska gå sönder också för den delen.


Bilaga 1:1

Komplement "Saker som gör ont"

*Slå sig stenhårt med hammaren på kalla fingrar.

Vad betyder pengar?

Idag är det tretton månader sen planet mot Cypern lyfte, vi gav oss av en råkall vårdag och både barn och vuxna var uppskruvade till max. Barnen på grund av resfeber, spänning och glädje och dom vuxna på grund av resfeber, oro för att barnen skulle få oss att nödlanda i Danmark samt nervositet över att glömma nåt av dom på Landvetter.
Veckan i Fig Tree Bay var ju helt enastående och nu när resekatalogerna dimper ned med jämna mellanrum blir jag helt vild av reshunger, jag som förr inte brytt mig så mycket om charter eller solresor plöjer nätet dagligen i jakten på restresor men med tanke på vårt ekonomiskt instabila läge lär det väl bara bli en tur till Lilla Edet på sin höjd...

I fredags satt vi ute i goda vänners lag, vi firade en födelsedag med grill och öl, och kom då att skvallra om ett par grannar. Det är nämligen så att ett par som bott i sin tvåa i flera år plötsligt blåst ut hela lägenheten, typ bara lämnat betongen i alla rum, och nu börjat totalrenovera, det är byggjobbare som kommer och går hela dagarna och det bärs in massa stora kartonger, vitvaror och möbler. Dessutom bor inte paret i lägenheten under själva renoveringen, av förklarliga skäl, och vi diskuterade vilt om dom vunnit pengar. Kanske bodde dom på hotell under tiden? För inte kan man väl bo hos vänner eller föräldrar så länge? Och varför gör man annars om precis allt i hela lägenheten, hur har man råd? En stund senare rullade en sprallans ny BMW jeep in på gården och paret hoppade ut, öppnade bakluckan och började lasta in kartonger i dyr-möbel-storlek. Våra nyfikna kärringögon spärrades upp och diskussionen tog ny fart, oj oj oj! Ny bil också?! Undrar hur mycket pengar det var? Kanske miljoner? Kanske hundra miljoner?!
Listan över mina önskningar om jag vann myclet pengar kan göras hur lång som helst, men antagligen är man aldrig lyckligare än man gör sig. Vad säger att jag skulle ha ett bättre liv om jag kunde beställa vilken resa jag ville åt min familj? Eller köra världens dyraste bil? Slippa gå till jobbet? Inte behöva kämpa för en enda sak under resten av livet?
Vad är dina tre högsta önskningar? Skulle mer pengar på kontot göra det enklare att uppnå dom och skulle dom i så fall vara värda lika mycket för dig?

Smärta

Saker som gör ont;

*Skrapa kroppsdelar mot asfalt, berg, rivjärn eller andra grova ytor.
*Föda barn
*Obesvarad kärlek eller när kärleken tar slut
*Bränna knän eller armbågar på gympasalsgolvet
*Olyckliga barn
*Frysa vårtor
*Pappersskärsår
*Slå i tårna på stolsben
*Trampa på lego
*När någon dör
*Klämma sig

Brydd

Kort fråga; När man tvättar sängkläder, varför måste allt hamna i ett påslakan? Man slänger in örngott, lakan och påslakan och kanske nån kalsong eller handduk om det får plats och så kör man igång. Efter 45 minuter öppnar man luckan och då ligger allt ihoptullat längst ner i ena påslakanets hörn. Hur är det möjligt? Varför blir det inte en enda ihoptrasslad tvätthög istället? Jag fattar inte hur allt kan hitta in genom öppningen där man knappt kan trycka in täcket i vanliga fall.

Inga mer barn!

Klockan 04:08 imorse vaknade jag (för femtioelfte gången) av Vildas väsande stämma;

"Jaaaaack! Jaaack!! Vakna! Ska vi se på TV?"
Prinsen vaknade såklart och vevade i luften framför sig för att undkomma spotlightsen hon tänt i taket, "va? TV? Nu?" Jag stapplade in helt vansinnig, hon hade hållt igång i stort sett hela natten och jag hade inte fått sova många minuter när tv-idén dök upp, "men gå och lägg dig för jävelen!! Nu måste du sova, Jack ska till skolan imorn, låt honom vara!" 
Men Vilda tänkte inte sova, nädå, det var minsann barnprogram på tv och det skulle hon se, jag förklarade mycket pedagogiskt att om hon inte gick och la sig på stuberten skulle jag kasta ut henne på gården och pressade ner henne i sängen. Sen klampade jag ilsket in och la mig, blundade, andades och... kände att jag var iakttagen. Mycket riktigt, bredvid min säng står en trumpen enmetare och informerar om att hon faktiskt inte kunde sova, hon ville sova mellan oss. 
Resten av natten låg jag på en tjugo centimeter smal remsa med en kokande kamin bakom ryggen, men jag fick i alla fall sova fyra timmar. 

Lägesrapport

Idag har jag varit en ickebra mor, tålamodet har varit lika långt som avståndet mellan mina valkar på magen och det enda som kommit ur munnen på mig är "nej!!" "sluta bråkaaaa!!" och "släääpp!!" Lägenheten har totalraserats och kaffet är slut, lilla prinsessans feber vägrar ge med sig och jag har inte varit utanför hemmets fyra väggar på flera dagar.
I grund och botten är jag nog mest besviken på hushistorian just nu och förmodligen är det den som förpestar hela tillvaron, jag är jäkligt sur på säljarna och känner att jag inte har nån kontroll, inte får nån information och är rädd att själva köpet går oss förbi just på grund av att ingen hör av sig till oss.
Trots min delvis självvalda misär är jag ändå rätt glad idag för jag fick besked om att jag fått en plats på intensivkursen i svenska B så på måndag startar första delen av mitt nya liv. Jag siktar på ett G men såklart vore det fint med VG eller MVG också för det höjer ju mina poäng, med betyget i hamn är jag med i utlottningen av en högskoleplats HT-09.