Biltvätt
Precis detta hände mig igår kväll när jag jobbat på BB, en sjuksköterska skulle åka med mig eftersom sista bussen gått och inte förrän jag öppnade bildörren kom jag på att det låg två gamla kycklingklubbor i en frigolitförpackning på golvet tillsammans med ett bananskal och en halv påse nötter. Mellan sätena stod en upplöst mellancola från McDonald's som klibbat ner hela förvaringsutrymmet och i passagerarsätet stod ett par skor. Verkligt pinsamt och jag fick ursäkta mig med att jag blivit sen från Gullvivan och inte hunnit äta, "ja det här var verkligen en familjebil!" skrattade Jessica och tittade i baksätet. Där fanns resterande delar av McDonald's-middagen från helgen och ungefär tjugo ton leksaker.
Men det är ju ingen idé att städa, ingen kommer ju åka med då och det är ju trevligare med sällskap än en ren bil.
Nya sängar
Som ni kanske redan vet så sover jag numera kungligt på en madrass lika fast som en 17-årings röv, det blir inget stort hål mellan bottnarna när man lägger sig och man glider inte ur sängen efter halva natten då bäddmadrassen tappat greppet om underlaget. Väldigt skönt.
En annan sak som är ganska skön är att vi inte betalt mer än tio spänn för våra två sprillans nya sängar!
Vi fick ett hett tips om att en affär vid Heden i Göteborg skulle sälja ut 20 stycken sängar och fem stycken Tempurmadrasser för fem kr/st klockan elva på tisdagen och för att vara helt säkra på att kunna lägga vantarna på två stycken så åkte vi ner redan natten mellan måndag och tisdag. Där satt vi sen på varsin campingstol i vinterjackor och var till allmänt åtlöje för dom festande ungdomarna som skränande runt och undrade vad fan vi sysslade med.
Ett tag var vi lite osäkra på om vi hade bänkat oss utanför fel butik men efter hand släntrade det in fler och fler människor och när klockan var sju var vi ett tiotal som skojade, pratade och diskuterade livet, att vi hade fyra timmar till framför oss var inget som kändes nedslående när vi hade så trevligt. Strax efter åtta kom personalen ut med nybryggt kaffe och kaka och all trötthet var som bortblåst, nu strömmade det till folk och helt plötsligt kändes inte dom där timmarna mellan tre och fem när vi slumrade i ösregnet (under tak förstås) lika jobbiga.
Martin och jag har precis slagit upp campsite Heden och ska strax fika.
Vi tappra kämpar som väntat i nästan tio timmar, lite kaffe satt inte fel.
Så fort klockan slog elva gick allt i raketfart och sju minuter senare satt vi i bilen med två färska sängar i bagaget, inte illa.
Observera summan på kvittot please!
Terassprojekt
Eller ska bli i alla fall...
Lorena skulle egentligen bara titta på men efter fem minuter hade hon tagit över hela företaget och jag följde given order.
Sen kom Jonas och Puddingen och lade sig i, det mättes och krattades och det var väl ungefär här vi insåg hur dyrt det skulle bli med plattor. Busken på bilden är en finfin syrén som numer står i högra hörnet omgiven av jordgubbsplantor.
När gräset är på plats kommer mer bilder.
Campsite Heden
Någon har sagt att det är slum där om natten, är det sant? Vi märker väl om vi blir rånmördade förstås...
Imorgon klockan elva hoppas vi vara på väg hem i alla fall, jag börjar jobba klockan tolv.
Stora fixardagen
Efter en stund kom Lorena ut och vi hjälptes åt att hugga av rötter, gräva upp träd och jämna till och efter ett par timmar var rabatten helt tom, nu återstod bara det där med plattorna. Tydligen var det inte bara att lägga på dom, man skulle ha plast och sand också och sen skulle det vara väldigt jämt under så inte plattorna vickade och helt plötsligt hade mitt lilla terassprojekt förvandlats till nåt oöverstigligt. Och dyrt. Martin skulle inte alls bli nöjd och jag började kolla över om det fanns något vi kunde plantera ner igen men eftersom vi kapat så hämningslöst var allt förstört.
Puddingen och Tisse kom förbi och vi satt allihop och spånade idéer om hur och vad jag skulle göra istället, trätrall skulle bli lika dyrt som plattor och att lägga singel på plätten var helt uteslutet då det inte skulle gå att ställa möbler på.
Till slut kom Puddingen på det; "GRÄÄÄS!!" skrek hon, "du kan ju lägga ut gräs!"
Saken var biff, några meter rullgräs och en handklippare och min terass var klar. Imorgon ska jag åka till affären och kolla läget, jag har ju ingen aning om hur man anlägger en fin gräsmatta.
Efter alla timmar i rabatten var jag uppe i varv så jag tog mig an akvariet också, det har blivit angripet av en enveten sorts alg och behövde verkligen städas grundligt. Så nu är det glänsande fint och i vattnet åker tre stycken blåa algtabletter runt och förgör elakingarna.
Ska lägga in lite bilder på terassarbetet imorn så ni får se hur fint det blir.
Tidspress
Ikväll ska vi på kräftskiva hos Puddingen och kaos råder såklart här hemma precis som det brukar när vi ska nånstans. Tyvärr slirade jag till lite på några glas vin under förmiddagen då vi var i båthuset och kollade in Prinsens segelkunskaper så saker och ting går inte helt enligt planerna. Tanken var att jag skulle baka bröd medans barnen duschade och så fort dom var klara skulle jag hoppa in och dushca blixtsnabbt, hittills har Vilda gjorts ren från tuggumikatastrofen hon skapade i bilen men det är också allt. Prinsen är ute och leker dunkgömme med grannbarnen och Martin är och handlar, själv sitter jag här och antagligen lär det bli bråk när Martin kommer eftersom jag dyrt och heligt lovade att vara klar halv fem.
Jag skulle vilja se Chefen dela matbord med en KOL-sjuk
Då det bara finns sex stycken jättebord med plats för 6-8 personer fick vi knö oss in i hörnet för att få lite privacy, vi hade ju hela PRO som utsikt men kunde i alla fall slippa kisslukten några minuter. Så fort vi satt skeden i maten hör vi den första rosslingen, en seg och slemmig harkling från mannen vid bordet bredvid, han verkar ha lite svårt att få upp klumpen men till slut spottar han i servetten och tittar noga på skatten. Jag och Mirna låtsas som ingenting och försöker svälja spenatsoppan som åker hiss i halsen.
En minut passerar och sen är det dags för en annan bordsgranne, han börjar med en riktig Robert Gustavsson-host och drar sen djupt efter andan och hostar högt och skvättande i minst 20 sekunder innan han halvspyr upp hela härligheten och spottar ut i servetten han med. Vid det här laget har jag redan svalt min soppa flera gånger och börjar känna mig lite yr, Mirna undrar om vi inte skulle kunna hägna in soprummet och sitta där och äta istället för vi vet ju båda två att vi åsnor inte är välkomna till Chefens matsal.
Mitt i detta kaos kommer det in en tant med mer tics än nån annan i hela norra Europa, hon skriker först "Hääj!!" till alla och sätter sig sen och börjar en matprocedur utan dess like. Hon gungar fram och tillbaka på stolen och utstöter massa läten, välter ut glaset, spiller mat och pratar hela tiden med sig själv, ibland ropar hon något till grannen och forsätter sen sitt "Hä! Hä hä! Mmha! Hä!"
Jag och Mirna tar snabbt ett gemensamt beslut att lämna maten och gå, rasten blev inte så fridfull och lugn som vi tänkt oss men när vi passerar Chefens lilla matsal så ser i alla fall hon ut att trivas i sin gröna soffa. Bra, det vore ju synd om hon inte kunde vila lite mellan alla viktiga möten och kafferaster.
Nu fattas bara det första gråa håret...
Nu verkar det som om jag får slå alla såna tankar ur hågen, jag har liksom nåt det magiska strecket, ni vet när det inte längre spelar nån roll hur snygg och smal man är för man är i alla fall gammal.
Min kompis Lotta sa häromdagen att när hon fyller 40 så ska hon ha precis den kroppen hon alltid önskat sig, jag dog.
Fyrtio?! Va fan ska jag med en snygg kropp till när jag är 40? Den skulle jag hellre haft alla dom åren mellan 25-30 när jag gick runt som en hemlös (och gör fortfarande) och bara använde mjukisbyxor.
Funderar på att göra värsta lyftet snart, ansiktet är väl ganska förskonat från rynkor och det känns enklare att spruta in lite Botox, men mina knän och armbågar! Ja det är helt sjukt, man kan få in fingertoppen i allt skinn som hänger ner ovanifrån på armbågen och knäna har såna där lessna munnar när man står rakt med benen.
Hur mycket värre kommer det bli undrar jag?
När jag på den gamla goda tiden bodde i usa var jag något av en raritet, där finns inte jättemånga rödhåriga och jag var då mycket mer röd än idag (beror säkert också på åldern...) och självklart blek som ett lik. Min dåvarande pojkväns mamma var särskilt fascinerad av min ljusa hy och sa ofta till mig "you're gonna stay beautiful your whole life Jenny." men hon skulle se mig idag, hon hade väl grinat över förfallet.
Det är i alla fall vad jag vill göra.
Förvirrad och törstig
Detta är tredje gången han åker iväg, första gången funkade allt rätt bra, andra gången höll jag på att få lägga in mig och så nu då, hur blir den statistiken?
Det har varit ganska skönt att få vara lite ensam också, att få tänka och bara gå runt här i total tystnad på kvällarna, men så vet jag ju också att det bara är några dagar kvar tills han kommer hem och då kan man ju uppskatta ensamheten lite mer än om vi till exempel hade gjort slut och aldrig mer skulle vara tillsammans.
Imorn börjar Prinsen i skolan "på riktigt", hittills har det ju bara varit fritids men nu är det allvar och skola som gäller varje dag. Skönt för mig som helt plötsligt kan få lite ensamtid med lilla dockan men det känns samtidigt lite hårt att från och med imorgon ska Prinsen vara i skolan varenda dag fram tills han fyller arton. Han är förstås jätteglad över att äntligen få vara skolkille men jag får ju bara ångest över alla läxor och prov och betyg och allt, fast det var väl inte så man kände när man började ettan kanske utan mer nåt som smällde till i sexan, sjuan sådär?
Jaa, alla dessa frågor.
Bäst jag tar en nytt glas rötjut.
Mitt rötjut!
Tack för maten den var god, mitt på bordet stod en ko
Jag mår faktiskt lite illa av mig själv just nu, inte nog med att jag blivit helt förlamad på semestern och tycker att allt som innebär mer än två minuters upprätt ställning är det samma som Tjejmilen, nu har jag skaffat mig bulimi också.
Tanken från början var att jag skulle ha enmansmys i soffan med nåt gott att äta och en bra film, Martin har ju övergett fru och barn och åkt till Stockholm för att skriva tenta, men nånstans längs vägen gick det snett. Antagligen blev jag så febrig av att få regera enväldigt över fjärren att jag glömde det mest vesäntliga med en myskväll; maten. Strax efter tio fick jag akut hungersnöd och gick bärsärka i köksskåpen, tjugo minuter senare hade jag slängt i mig två varma mackor och en halv skål micropopcorn. Jag är inte riktigt säker på hur jag tänkte när jag fixade till allt det där men det lär inte ha varit den friska delen av hjärnan som bestämde, nu är jag nämligen helt uppkörd i magen och den står rätt ut som om jag skulle föda vilken sekund som helst.
Försöker kurera uppsvälldheten med ett glas Samarin men det enda som händer är att jag blir ännu mer full av gas på grund av bubblorna och ligger här och gubbrapar, jävligt fräscht.
Note to self
Ett bidrag ska man väl behöva?
Här står jag och min familj, Martin studerar och får knappt en krona över av sitt studiemedel efter alla inköp är gjorda, dessutom ska han ha råd med Stockholmsresa och uppehälle flera gånger per termin. Jag får ut knappt tolv tusen efter skatt och det ska räcka till hyra+lån på lägenhet, mat, kläder och allt annat som ingår i hushållet, till det kan man räkna in två tusen i barnbidrag men det räcker ingenstans. Ta regnkläder som exempel, ett orderntligt set kostar minst sex hundra kronor, och vinterkläder ska vi inte ens prata om. Svindyrt! Man kan såklart välja billiga alternativ men efter att ha gjort det under flera år och i slutändan ändå fått köpa nytt efter halva säsongen inser jag att det är bättre att satsa på kvalitet.
Varje vår och varje höst är det samma sak; ångest och magont. Hur fasen ska vi ha råd med alla nya kläder? Ibland tänker jag att vi kanske inte borde skaffat mer än ett barn, vi har ju knappt råd att leva efter vi köpt det nödvändiga.
Motsatsen till oss är familjen som tycker att dom har råd att spara hela barnbidraget, till barnens 18-årsdag. Vad fan ska det va bra för? Till och med banktanten tyckte det var helt sjukt att en del familjer tycker att ett barn ska få flera hundra tusen på sin myndighetsdag, ska dom inte behöva jobba ihop nåt själva? Ska dom inte lära sig att man måste spara och ta vara på sin ekonomi?
Om man har råd att lägga undan barnbidraget så ska man fan inte ha nåt! Då behöver man det ju inte!
Min största fasa är när barnen kommer och vill ha märkeskläder, tänk när dom hellre dör än tar på sig en tröja från H&M. Prisexempel; t-shirt från Billabong, på rea; 349 kr. Gaaahhh!
Förhoppningsvis kommer inte den dan förrän Martin läst färdigt och vi i alla fall är två som tjänar några kronor.
Var det "Årets mamma" jag var?
Sist tassade jag med den tomma vagnen - som vi flera gånger försökt pressa ner besten i utan resultat - och såg sådär ursäktande ut, ni vet när man förösker pressa fram ett leende som liksom ska säga "nämen oj då! Höhö, ja jag ber verkligen om ursäkt. Så här har hon aaaldrig gjort förut." Men jag såg hur folk bara stirrade och jag kan sätta en hundring på att i alla fall 75% av alla vi mötte tyckte vi var usla föräldrar.
Hela vägen hem lät det som om vi hade en sirén fastmonterad i barnstolen, Vildas näsa såg ut att vara pärlbeströdd så svettig var hon, och Prinsen höll andrastämman med sitt "uhuuhuu!! Det är mitt fel att hon grinar! Jag orkar inte höra henne, jag har ont i huvudet! Uhuhhuuu!" Till slut kunde vi inte annat än skratta åt hela eländet så folk i passerande bilar måste ha undrat, först två tokskrattande föräldrar och sen två illvrålande ungar.
Good morning sunshine!
