Idag vaknade Mannen med halsont, ojojoj kära vänner, ni kan ju tänka er... Det rev minsann var.end.a.gååång han svalde och så den där rethostan, hur skulle detta bli?
Han frågade mig säkert hundra gånger om min förkylning börjat lika illa, om det verkligen gjort såhär ont i halsen på mig och om jag varit såå tät i näsan. Det slutade med att han fick gå och lägga sig och vila en stund efter frukost, han var ju sjuk.
Stackars.
Att jag legat i feberfrossa och knappt kunnat stå på benen under helgen verkade inte spela så stor roll, varken då eller nu, det här var ju exceptionellt. Sjuka män skojar man inte om.
Frågan är nu om han ens överlevt sitt arbetspass eller om han kanske blivit inlagd på infektionskliniken för allvarliga förkylningssymptom?

Lilla och Prinsen skojar genom Icas stora fönster!

Mammas bilder...





...och Prinsens bilder!

Härligt med snö och lite soliga vinterdagar till slut! Lilla tog sin första pulkatur och tyckte det var alldeles magiskt, Vilda och hennes vänner turades om att dra henne över gräset och några turer i Vildas knä nerför backen blev det också.

Lilla äter det mesta hon kommer över, hon är lite som en hund och dammsugare i ett vilket är väldigt praktiskt. Allra helst när hon smulat allt i matväg till molekyler och kastat ner det på golvet, då är det bara att lyfta ner henne och vips har världen förändrats och smulorna går helt plötsligt att äta.
Tyvärr kan det ibland slinka ner annat som egentligen inte klassas som mat, eller ens ätbart för den delen. Jag pratar om toapapper, grus, snö från skorna på skohyllan, kattmat, Barbieskor och suddigummin.
Igår hittade Prinsen henne under köksbordet, glatt smaskandes på nåt hon hittat, "herregud mamma, hon äter på nåt! Hjälp mig få ut det!"
Jag försäkrade honom att det bara var lite bröd från mellanmålet vi just ätit men han gav sig inte, "men mamma, det är ju nåt gult! Vi vet ju inte vad det är!" Prinsen var märkbart upprörd över min slapphet och Lilla tuggade och tuggade med sina tandlösa käkar. "Jamen om det är gult så är det ugnspannkaka från lunchen, det klarar hon." malde jag på och fortsatte rensa diskbänken.
Då tog Prinsen saken i egna händer, han mosade under vilda protester ihop Lillas mjuka kinder så munnen blev en liten fågelholk och körde sen runt sitt pekfinger tills hennes skatt kom ut.
En miniliten blomma gjord av några pärlor...
"Se här då mamma!!" ropade Prinsen, lika glad över att ha fått ut blomman som förbannad på mig som inte brytt mig. "Hon kunde DÖTT!!"
Lilla var helt vansinnig över hans tilltag men jag kände mig helt kall inuti, tänk om han inte suttit där. Tänk om han lyssnat på mig.
Prinsen räddade faktiskt livet på en vän på stranden för ett par år sen, simmade ner på botten och drog upp honom och simmade sen med vännen på ryggen ända in till strandkanten. "Det var tur att han hade röda badbyxor mamma, för det var helt svart därnere. Men så såg jag hur dom glittrade till och så kunde jag dra upp honom." sa han när vi pratade om det på kvällen. Jag grät i flera dagar  över insikten om vad som kunde hänt och hjärtat höll på att spricka av stolhet över min fina kille.
Hädanefter ska jag ha superduperkoll på bebisen, inga mer chansningar här minsann. Och så ska jag dammsuga varje dag. Hedersord.

Ja jag vet, jag är så kass på att uppdatera bloggen att jag borde skämmas. Och det gör jag! Kanske är det dags att lägga ner?
Jag trodde i min enfald att livet som mammaledig skulle innebära glammiga dagar av bebismys, latte på stan och slappartid i soffan. Riktigt så har det inte blivit kan jag säga... Mina dagar består mest av hushållsarbete, konfliktlösning och ett evigt släpande på höger ben där Lilla hänger och grinar.
Nä nu var jag orättvis, så illa är det inte. Den här mammaledigheten har jag verkligen njutit av att gå hemma och vara med barnen, visst har det varit tuffa perioder också och helt lätt är det inte att få ihop vardagen med flera barn i olika åldrar, men överlag tror jag att vi alla kommer se den här tiden som en vinst. Dels har Lilla uppgraderat familjelyckan och på nåt konstigt sätt mitt i all sömnbrist och alla kletiga mellanmål har hon gjort livet både lättare och roligare, och att storabarnen sen sluppit alla tidiga morgnar och sena eftermiddagar på fritids är jätteskönt.
Alldeles snart är vi ju där igen, dagisplats är sökt från och med första maj och sen lär ju livet ramla på som vanligt med falukorvsmiddagar och fredagstacos.
Förhoppningsvis kommer dom middagarna intagas i ett något större kök i ett framtida hus men än så länge är det bara drömmar.
Nu ska jag återvända till diskbänken och ärtsoppan som ska värmas, får väl låtsas att det är oxfilé och att jag inte alls står i en nerkräkad munktröja utan en dyr och glittrig paljettklänning.

Nytt år, nya möjligheter.
Vi började året med att sälja bilen, oväntat och impulsivt, lika impulsivt som när vi köpte den antar jag. Vi insåg lite för sent att det var en grymt dyr månadskostnad plus att servicekostnaden på Kia är typ 40 papp dom första åren så vi såg en chans att komma ur en ekonomisk rävsax.
Tyvärr gick vi rejält back men står i alla fall utan restskuld vilket känns bra eftersom vi också startade året med att lägga bud på nya Drömkåken! Tadaa!
Som ni redan vet var jag ju lite lätt fixerad vid ett annat objekt för några år sen, och jag tackar alla gudar i världen samt även en viss Fredric för att det husköpet gick i stöpet, vi hade mördat varandra, barnen och sen bränt huset och tagit ut skilsmässa och ja, ni fattar.
Hur som helst så är detta nya drömhus verkligen ett vi vill ha, dessvärre är det ett par feta kostnader innan det kan gå i lås. Taket behöver bytas omågende och en dränering är också på sin plats då fukt gått i i källaren, dyrt, men också en eventuell fuktskada i badrumsgolvet som ska kontrolleras. Vi ska få in lite offerter på takbyte imorn förhoppningsvis och så får vi väl se vart det tar vägen, underbart!
Jag känner att this is the year liksom! This is it! Det kommer bli ett jäkla bra år!