Snarkarkvart
Nu har det hänt igen, jag har hamnat i en såndär "homestyling-svacka". Allt här hemma är fel, allt är gammalt, allt är fult och slitet och jag går och gnäller hela tiden. I min fantasi har jag stylat alla rum flera gånger redan men så är det den där lilla bagatellen stålar.
Martin går ju på studielån nu, vilket för övrigt är helt sjuk! Man får inte låna hur mycket som helst, man får inte jobba för mycket och man får absolut inte missa några ynka poäng, jag undrar bara; är det inte ett lån? Kan inte jag själv få bestämma hur mycket jag vill låna, det ska ju liksom ändå tillbaka?
Åter till problemet; mitt nedgånga hem. När vi flyttade in så fanns det bara ett par hundra i fonden eftersom dom tidigare ägarna lagt in stengolv, vi använde dom slantarna till lite tapeter och nu finns där ca 700:-. Tanken var att rädda vårt sexliv undan en säker död i Emil-rummet men nu har jag kommit på bättre tankar; vi ska för en gångs skull färdigställa ett påbörjat projekt och köpa golvlister för pengarna. Vardagsrummet tapetserades ju för lite mer än ett år sen och det vore väl fint om vi kunde få klart det, den kritvita tapeten har ju redan lagt sig till med en gigantisk fettfläck (en liten orange barnhand) men innan nåt mer händer så hade jag velat se det i färdigt skick.
Sen har jag hört rykten gå om att en Ullaredsresa är på gång, om jag gömmer lite snygga inredningssaker under barnens sommarkläder kanske jag kan göra hallbänken fin också...
Martin går ju på studielån nu, vilket för övrigt är helt sjuk! Man får inte låna hur mycket som helst, man får inte jobba för mycket och man får absolut inte missa några ynka poäng, jag undrar bara; är det inte ett lån? Kan inte jag själv få bestämma hur mycket jag vill låna, det ska ju liksom ändå tillbaka?
Åter till problemet; mitt nedgånga hem. När vi flyttade in så fanns det bara ett par hundra i fonden eftersom dom tidigare ägarna lagt in stengolv, vi använde dom slantarna till lite tapeter och nu finns där ca 700:-. Tanken var att rädda vårt sexliv undan en säker död i Emil-rummet men nu har jag kommit på bättre tankar; vi ska för en gångs skull färdigställa ett påbörjat projekt och köpa golvlister för pengarna. Vardagsrummet tapetserades ju för lite mer än ett år sen och det vore väl fint om vi kunde få klart det, den kritvita tapeten har ju redan lagt sig till med en gigantisk fettfläck (en liten orange barnhand) men innan nåt mer händer så hade jag velat se det i färdigt skick.
Sen har jag hört rykten gå om att en Ullaredsresa är på gång, om jag gömmer lite snygga inredningssaker under barnens sommarkläder kanske jag kan göra hallbänken fin också...
Att göra; ring alla tv-bolag!
Jag säger bara en sak; Kendra Wilkinson. Hon är bara så jäkla bäst. Ni vet tjejen i "Girls of the playboy mansion", hon är charmig, glad, snygg som fan, vältränad, rolig och har sån självdistans att man bara måste älska henne! Hon är välkommen att flytta in här när som helst, vi två skulle kunna göra en ny serie; Tjejerna från Halvorstorp. En given succé
"Det är inte på riktigt, det är inte på riktigt..."
Hittade en pocketbok i vårt personalrum, en deckare som heter "Berätta inte för någon" av Harlan Coben, den verkade jättespännande och jag packade genast ner den i väskan. Jag är ju förstås extremt mörkrädd och om vi till exempel sett en läskig film på kvällen så vågar jag inte gå upp och kissa eller gå in till barnen om dom vaknar på natten så en deckare kanske verkar lite dumt, men ärligt talat; hur läskigt kan det vara?
Rätt läskigt.
Jag vågar knappt blunda efter vissa kapitel och en del nätter har jag fått sova med lampan tänd. I vanliga fall blir jag jättetrött när jag ligger i sängen och läser, kan knappt avsluta en sida innan ögonen glider ihop, men nu är jag klarvaken med ögon som tefat och jag får ont i magen när jag måste vända blad och fortsätta läsa, vem vet vilka hemskheter som gömmer sig där?
Ändå måste jag fortsätta, måste få veta vad som hänt och varför, så det är med hjärtat i halsgropen jag går till sängs varje kväll.
Rätt läskigt.
Jag vågar knappt blunda efter vissa kapitel och en del nätter har jag fått sova med lampan tänd. I vanliga fall blir jag jättetrött när jag ligger i sängen och läser, kan knappt avsluta en sida innan ögonen glider ihop, men nu är jag klarvaken med ögon som tefat och jag får ont i magen när jag måste vända blad och fortsätta läsa, vem vet vilka hemskheter som gömmer sig där?
Ändå måste jag fortsätta, måste få veta vad som hänt och varför, så det är med hjärtat i halsgropen jag går till sängs varje kväll.
Politiskt hahaha
Hur ser man att en moderat har varit i kylskåpet?
Facket är borta!
Facket är borta!
"Säg inte nej, säg kanske kanske kanske!"
Ikväll hade "Barnmorskorna" premiär, åh vilket underbart program! Jag och Martin satt bänkade med toarullen bredvid oss och en minut in i programmet grinade vi båda två. Särskilt pappan i den sista förlossningen var ju för underbar, när han såg sin lille pojk och bara störtlipade så hulkade vi båda två här hemma. "Det rann till och med tårar i munnen på mig!" sa Martin när vi lugnat oss lite.
Sen kände jag att jag ville diskutera en eventuell bebis till och då blev vi nästan osams, Martin sa nej och jag sa ja. Sen sa Martin ja och jag sa kanske.
Prinsen skulle säga absolut ja, han älskar bebisar, hur lilla Sjövilda hade tagit en stark konkurrent är det ingen som vet och det lär vi inte få reda på heller dom närmsta åren.
Men drömma kan man ju alltid.
Fortsätt simma
Idag har hela min livsdröm gått i kras. Förvisso visste jag bara om att det var min livsdröm i ungefär åtta timmar men sorgen är ändå stor. Jag har ju brottats med svår ångest angående framtiden i nåt halvår, tankarna på hur/ vad och när jag ska bli nåt stort har gnagt nätterna igenom och ibland har hela livet kännts skit.
Men så idag så nämde en tjej på jobbet nåt om att hon ville läsa till ambulanssjukvårdare och med ens ramlade alla bitar på plats. Det var ju det jag skulle bli! Bara en termins akutvård och sen är saken biff, bättre kunde det inte bli! Jag planerade och funderade hela eftermiddagen, fantiserade om hur coola jag och Martin skulle vara med så coola jobb, hur mycket spännande jag skulle få uppleva och hur skönt det skulle bli att slippa diktaturen på Område 1.
När jag tränat ikväll mötte jag en kompis till Martin som jobbar som just ambulanssjukvårdare och jag började genast grilla honom med frågor om hur och när jag skulle börja läsa. Det var då hela livet rasade, hans svar på alla mina frågor var; "du måste läsa till sjuksköterska först."
End of sentence.
Jag vill inte bli sjuksköterska! Absolut inte! Men tydligen var det enda möjligheten då en ambulanssjukvårdare utan ssk-utbildning inte kan få nåt jobb, man behövde nämligen vara legitimerad att ge mediciner i akuta situationer och det får man inte göra som "bara" ambulanssjukvårdare. Det är liksom så att man inte kommer till nytta om man inte kan göra alla saker som en ssk kan vid exempelvis en bilolycka.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen, det känns som en scen ur den superläskiga filmen "1408" där killen blir instängd i ett hotellrum, hur han än försöker kommer han inte ut. Jag kommer för alltid vara fast på Gullvivan, jag blir en såndär gammal surkärring som gnäller på vikarierna och säger "så har vi alltid gjort här".
For ever.
Men så idag så nämde en tjej på jobbet nåt om att hon ville läsa till ambulanssjukvårdare och med ens ramlade alla bitar på plats. Det var ju det jag skulle bli! Bara en termins akutvård och sen är saken biff, bättre kunde det inte bli! Jag planerade och funderade hela eftermiddagen, fantiserade om hur coola jag och Martin skulle vara med så coola jobb, hur mycket spännande jag skulle få uppleva och hur skönt det skulle bli att slippa diktaturen på Område 1.
När jag tränat ikväll mötte jag en kompis till Martin som jobbar som just ambulanssjukvårdare och jag började genast grilla honom med frågor om hur och när jag skulle börja läsa. Det var då hela livet rasade, hans svar på alla mina frågor var; "du måste läsa till sjuksköterska först."
End of sentence.
Jag vill inte bli sjuksköterska! Absolut inte! Men tydligen var det enda möjligheten då en ambulanssjukvårdare utan ssk-utbildning inte kan få nåt jobb, man behövde nämligen vara legitimerad att ge mediciner i akuta situationer och det får man inte göra som "bara" ambulanssjukvårdare. Det är liksom så att man inte kommer till nytta om man inte kan göra alla saker som en ssk kan vid exempelvis en bilolycka.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen, det känns som en scen ur den superläskiga filmen "1408" där killen blir instängd i ett hotellrum, hur han än försöker kommer han inte ut. Jag kommer för alltid vara fast på Gullvivan, jag blir en såndär gammal surkärring som gnäller på vikarierna och säger "så har vi alltid gjort här".
For ever.
Hahaha på engelska
Hemskt rolig historia! Glassförsäljaren måste läsas med arg, grov röst och mexikansk brytning och pojken med tunn och puckad röst.
Det är alltså en liten kille som väljer glassmaker;
Pojken; "I want... eh...chocolate... vanilla...eh... and strawberry!
Glassförsäljaren; "We don't have any strawberry."
Pojken; "Okay... then I want... eh... chocolate... vanilla and... Strawberry!"
Glassförsäljaren; "Listen kid! We don't have any strawberry! None!"
Pojken; "Hmm... allright allright, I want chocolate, vanilla and... strawberry!"
Glassförsäljaren; "Hey boy! Can you say "choc" as in chocolate?"
Pojken; "Choc!"
Glassförsäljaren; "Good boy! Now can you say "van" as in vanilla?"
Pojken; "Van!"
Glassförsäljaren; "Yes, that's right! Can you say "fuck" as in strawberry?"
Pojken; "But... there's no "fuck" in strawberry...?"
Glassförsäljaren; "That's what I said you stupid boy! There is no fuckin' strawberry!!!"
Det är alltså en liten kille som väljer glassmaker;
Pojken; "I want... eh...chocolate... vanilla...eh... and strawberry!
Glassförsäljaren; "We don't have any strawberry."
Pojken; "Okay... then I want... eh... chocolate... vanilla and... Strawberry!"
Glassförsäljaren; "Listen kid! We don't have any strawberry! None!"
Pojken; "Hmm... allright allright, I want chocolate, vanilla and... strawberry!"
Glassförsäljaren; "Hey boy! Can you say "choc" as in chocolate?"
Pojken; "Choc!"
Glassförsäljaren; "Good boy! Now can you say "van" as in vanilla?"
Pojken; "Van!"
Glassförsäljaren; "Yes, that's right! Can you say "fuck" as in strawberry?"
Pojken; "But... there's no "fuck" in strawberry...?"
Glassförsäljaren; "That's what I said you stupid boy! There is no fuckin' strawberry!!!"
Snusk
Vårt dammsugarmunstycke gick sönder för jättelänge sen, minst ett halvår sen, och vi befarade att ett nytt skulle kosta ungefär lika mycket som en helt ny dammsugare så vi lånade ett sånt där universalmunstycke av Tisse. På obestämd tid.
Igår ville han ha tillbaka det så nu står vi här i en sanitär olägenhet med kattsand och damm upp till knäna, jag har försökt ta det värsta med vår lilla "Ergorapido" men det blir liksom inte lika bra. Idag ringde jag runt till ett par elaffärer för att jämföra priser, alla rekommenderade såklart det dyraste och dissade billigare alternativ av olika anledningar. En affär hade orginalmunstycke i samma modell som vårt gamla för 400 kr och en annan affär hade orginalmunstycke i annan modell som passade på vårt rör för 139 kr. Är inte det lite konstigt?
Hur som helst så måste jag göra slag i saken snarast, till och med barnen påpekar att vi har det lortigt och idag erbjöd sig Prinsen att dammsuga.
Igår ville han ha tillbaka det så nu står vi här i en sanitär olägenhet med kattsand och damm upp till knäna, jag har försökt ta det värsta med vår lilla "Ergorapido" men det blir liksom inte lika bra. Idag ringde jag runt till ett par elaffärer för att jämföra priser, alla rekommenderade såklart det dyraste och dissade billigare alternativ av olika anledningar. En affär hade orginalmunstycke i samma modell som vårt gamla för 400 kr och en annan affär hade orginalmunstycke i annan modell som passade på vårt rör för 139 kr. Är inte det lite konstigt?
Hur som helst så måste jag göra slag i saken snarast, till och med barnen påpekar att vi har det lortigt och idag erbjöd sig Prinsen att dammsuga.
Säkrad ålderdom
Jag frågade Prinsen vad han ska bli när han blir stor, han funderade en stund, nämnde ett par intressanta yrken såsom barnmorska, barnläkare, polis och brandman men beslutade sen att han "ska jobba sådär som dom gjorde i tunneln, du vet spela dragspel." Han vill alltså stå i tunnelbanan och spela dragspel.
"Stor sej nu"
En sak att stryka från packlistan; BlöjorVilda har stoltserat med torr blöja nattetid i över en vecka och fick behålla sina trosor natten till igår, vi tog upp henne vid elva så hon fick kissa och imorse var det en mycket stolt liten stumpa som kom och sa "helt torr mamma! Inte en kiss!"
"Vill du ha kvittot?"
Är det bara jag eller är det där med kvittot en svår sak? Ni vet när man handlat på Ica och kassörskan frågar om man ska ha kvittot, jag blir så virrig att jag ibland står och tvekar inför ett kvitto på två liter mjölk. Inte så att jag funderar på om jag ska behålla det och klistra in i bankboken utan mer för kassörskans skull, hon ska ju inte behöva få tennisarm bara för att hon ska knöckla och slänga mitt kvitto. Jag brukar bestämma mig i kön, "ska jag/ ska jag inte? Ska jag/ ska jag inte?" och om jag bestämmer att inte behålla det så förvarnar jag alltid med "du kan få slänga kvittot är du snäll." men ibland står jag i andra tankar och blir jätteställd när kvittot hålls fram. Då har ju kassörskan ansträngt sig och sträckt fram armen och så och då tänker jag att det vore otacksamt att inte ta emot det. Det allra värsta är just dom där gångerna när jag börjar tveka, då blir det liksom "öhh...nja, nej tack. Eller jo förresten, ja. Ja tack det kan ju vara bra att ha..."
Bra att ha? Ja vad tänker jag på, ett kvitto på mjölk?
Var det inte bättre förr när man fick kvittot i handen tillsammans med växeln? Då slapp man fundera utan det var bara "varsego här är femti spänn å kvittot."
Jag säger då det, det var bättre förr.
Slapparsöndag
Varför är det så att man inte kan sova när man är full? När vi kom hem från festen igår natt var vi både sketfulla och aptrötta och jag kunde inte komma i säng tillräckligt snabbt men så fort jag la huvudet på kudden; klarvaken. Att vrida och vända sig var uteslutet eftersom hela rummet snurrade så det var bara att ligga still och gilla läget. Vilda hade lekt med Martins klockradio under förmiddagen och på något vis lyckats sätta alarmet så innan Martin slocknade klargjorde jag hur mycket stryk han skulle få om han inte stängde av det, vilket han försökte med i ungefär fem minuter. Sen sa han "sådär ja!" och somnade gott.
Klockan tio i sex i morse ringde klockan, Vilda kom intassandes, pigg som en mört och krävde att jag skulle gå upp och leka med henne. Med tanke på att jag inte somnat förrän fyra så var jag ganska mör och gjorde det enda rätta; gav henne en mugg saft, salta pinnar och bäddade ner henne under filten i soffan framför "Lotta på bråkmakargatan" och gick sen tillbaka till sängen.
Kvart i elva ställde sig Martin upp som en militärpolis och skrek; "Om 45 minuter ska vi va i kyrkan! Upp, upp, upp!!" och sen var kaoset i full gång. Jag klev rakt i kläderna från gårdagen, tryckte in Vild i en kjol och slängde skjortan på Prinsen, en halvtimma senare satt vi bilen välklädda och med doppresenten inslagen. Inte illa va?
Klockan tio i sex i morse ringde klockan, Vilda kom intassandes, pigg som en mört och krävde att jag skulle gå upp och leka med henne. Med tanke på att jag inte somnat förrän fyra så var jag ganska mör och gjorde det enda rätta; gav henne en mugg saft, salta pinnar och bäddade ner henne under filten i soffan framför "Lotta på bråkmakargatan" och gick sen tillbaka till sängen.
Kvart i elva ställde sig Martin upp som en militärpolis och skrek; "Om 45 minuter ska vi va i kyrkan! Upp, upp, upp!!" och sen var kaoset i full gång. Jag klev rakt i kläderna från gårdagen, tryckte in Vild i en kjol och slängde skjortan på Prinsen, en halvtimma senare satt vi bilen välklädda och med doppresenten inslagen. Inte illa va?
Kattiska
Pågående diskussion:
Astor; Mjaooo
Jag; Sch!
Astor; Mjauu meeo
Jag; Men sch sa jag!
Astor; Eeoow
Jag; Vad är det du vill? TYYST!
Detta kan fortsätta i en evighet, antagligen tror Astor att det är så vi kommunicerar här i familjen.
Astor; Mjaooo
Jag; Sch!
Astor; Mjauu meeo
Jag; Men sch sa jag!
Astor; Eeoow
Jag; Vad är det du vill? TYYST!
Detta kan fortsätta i en evighet, antagligen tror Astor att det är så vi kommunicerar här i familjen.
S/M
"Smiska mig så får du en krona!" skrek Vilda idag när hon sprang runt lägenheten i full fart med trosorna bak-och fram. Hon kommer gå långt, hon har ju redan ett välutvecklat sinne för affärer.
Bitter kund
Jag har spenderat dagen på stans köpcentrum, den stundande 40-årsfesten krävde en del förnyelse i garderoben. En sak jag funderat över är det där med provrum, det finns ju alltid ett ställ precis utanför provrummen för att man ska kunna lämna av alla grejer man inte ska ha och så hänger personalen tillbaka allt. Det är ju fullkomligt orimligt att jag som kund ska springa runt och leta upp alla ställen där jag hittat kläder och dessutom skulle det ju ta en enorm tid, det vore ju som om jag skulle plocka in disken i köket efter en middag på restaurang eller att jag skullle behöva städa upp allt hår när jag klippt mig.
Det är bara en affär där detta ställ inte finns; Kappahl. Där förväntas man som kund hänga ut allt igen på rätt ställe. Jag kan säga så här; om jag nånsin får ett par timmar för mig själv att spendera på shopping så inte fasen lägger jag tid på att göra personalens jobb! I såna lägen får jag istället revoltproblem och smyghänger allt fel och skapar därmed ännu mer problem.
I USA får personalen i klädaffärerna provision, direkt man kommer in så kommer någon fram och hälsar, berättar vad dom heter så man kan be om hjälp om man vill och man känner sig verkligen betydelsefull som kund. När man ska prova så låser dom upp ett provrum som man sen låser från insidan så man kan känna sig fullständigt säker på att ingen ska slita upp dörren när man står där i bh och trosor. Sen kommer dom tillbaka efter en stund och knackar på och frågar om man behöver en annan storlek, annan färg eller kanske nåt helt annat.
Här i Sverige får man be om ursäkt innan man vågar tilltala en expedit "ööh...ursäkta mig...?" har hon tid så tittar hon upp och suckar som svar. Som idag inne på H&M, jag letade efter ett särskilt linne i svart och hade då mage att uppta en snorkig expedits dyrbara tid, "det finns i så fall på den svarta avdelningen" svarade hon bara kort och viftade bortåt med handen. "Men kära värld! Jag jobbar inte här! Vill du sälja skiten till mig eller inte?" var ju vad jag ville skrika, men såklart sa jag bara tack för hjälpen (?) och gick för att leta själv.
Alltså, vad är det med folk? Kan man inte bara va trevlig?
Det är bara en affär där detta ställ inte finns; Kappahl. Där förväntas man som kund hänga ut allt igen på rätt ställe. Jag kan säga så här; om jag nånsin får ett par timmar för mig själv att spendera på shopping så inte fasen lägger jag tid på att göra personalens jobb! I såna lägen får jag istället revoltproblem och smyghänger allt fel och skapar därmed ännu mer problem.
I USA får personalen i klädaffärerna provision, direkt man kommer in så kommer någon fram och hälsar, berättar vad dom heter så man kan be om hjälp om man vill och man känner sig verkligen betydelsefull som kund. När man ska prova så låser dom upp ett provrum som man sen låser från insidan så man kan känna sig fullständigt säker på att ingen ska slita upp dörren när man står där i bh och trosor. Sen kommer dom tillbaka efter en stund och knackar på och frågar om man behöver en annan storlek, annan färg eller kanske nåt helt annat.
Här i Sverige får man be om ursäkt innan man vågar tilltala en expedit "ööh...ursäkta mig...?" har hon tid så tittar hon upp och suckar som svar. Som idag inne på H&M, jag letade efter ett särskilt linne i svart och hade då mage att uppta en snorkig expedits dyrbara tid, "det finns i så fall på den svarta avdelningen" svarade hon bara kort och viftade bortåt med handen. "Men kära värld! Jag jobbar inte här! Vill du sälja skiten till mig eller inte?" var ju vad jag ville skrika, men såklart sa jag bara tack för hjälpen (?) och gick för att leta själv.
Alltså, vad är det med folk? Kan man inte bara va trevlig?
