Är det bara jag eller är det där med kvittot en svår sak? Ni vet när man handlat på Ica och kassörskan frågar om man ska ha kvittot, jag blir så virrig att jag ibland står och tvekar inför ett kvitto på två liter mjölk. Inte så att jag funderar på om jag ska behålla det och klistra in i bankboken utan mer för kassörskans skull, hon ska ju inte behöva få tennisarm bara för att hon ska knöckla och slänga mitt kvitto. Jag brukar bestämma mig i kön, "ska jag/ ska jag inte? Ska jag/ ska jag inte?" och om jag bestämmer att inte behålla det så förvarnar jag alltid med "du kan få slänga kvittot är du snäll." men ibland står jag i andra tankar och blir jätteställd när kvittot hålls fram. Då har ju kassörskan ansträngt sig och sträckt fram armen och så och då tänker jag att det vore otacksamt att inte ta emot det. Det allra värsta är just dom där gångerna när jag börjar tveka, då blir det liksom "öhh...nja, nej tack. Eller jo förresten, ja. Ja tack det kan ju vara bra att ha..."
Bra att ha? Ja vad tänker jag på, ett kvitto på mjölk?
Var det inte bättre förr när man fick kvittot i handen tillsammans med växeln? Då slapp man fundera utan det var bara "varsego här är femti spänn å kvittot."
Jag säger då det, det var bättre förr.