Lördag kl 16:00
Vi sitter i bilen och är på väg till Martins bror Johan där Martin och barnen ska se melodifestivalen, jag ska jobba.
Prinsen; "Jag har ont i magen mamma."
Jag; "Du behöver nog bara bajsa."

Lördag kl 18:30
Martin ringer mig till jobbet och berättar att Prinsen är magsjuk och spyr som en gris, hela toaletten är nerskvätt och Jack är vit som ett lakan. Eftersom alla barnen ätit ihop och sen delat en stor skål godis så har väl alla baciller redan letat sig in i resten av sällskapet så dom bestämmer sig för att stanna.

Lördag kl 21:45
Jag har slutat jobbet och sitter med Vilda i famnen, röstningen pågår för fullt och Prinsen alternerar mellan att sova i soffan och rusa till toan för att spy galla. Jag hinner precis avsluta meningen "det är ju tur att inte Vilda är sjuk, det är så jobbigt med småbarn som bara spyr rakt ut!" innan min lilla ängel öppnar munnen och kaskadkräks rakt på mig. Likt excorsisten drar hon efter andan innan hon spyr igen, en stenhård stråle skvätter ner hela soffan (ny och av tyg. Väldigt dyr) och sin stackars kusin som ligger bredvid mig i soffan. Hela händelseförloppet har pågått i ungefär 2/100 av en sekund och jag har nu hunnit resa mig upp, spyan rinner av mina kläder, Jennifer (den nerspydda kusinen) rusar runt och hulkar av äckel med hela kroppen nerkletad av kräk. Sanna, Martin och Johan försöker organisera nåt slags städteam med dåligt resultat och innan vi vet ordet av så har Vilda spytt ner resten av golvet, den nya mattan och en bra bit av vardagsrumsbordet.
Smågodis, lax och påskmust flyter omkring i en färglös sörja och är helt omöjlig att torka upp.
En halvtimma senare sitter vi i bilen alla fyra, Vilda med en skål i knät, Prinsen är fortfarande vit men har i alla fall slutat spy. Martin är inklämd på det lilla utrymmet mellan bilstolarna och har benen framme hos mig, jag sitter i för små lånade kläder och i bagaget ligger en plastpåse full med nerspydda kläder.

Söndag hela dan
Efter en natt med nerspydda sängar ligger vi helt utslagna i soffan, den enda som är någorlunda vid liv är lilla Vilda, hon gapar och skriker precis lika mycket som vanligt men det är ingen som orkar hålla efter henne. Vi försöker istället få tyst på henne och eftersom Prinsen är för trött för att bry sig så får Lotta på Bråkmakargatan gå hela eftermiddagen, på så vis hålls hennes volym nere avsevärt och vi andra kan slumra i lugn och ro.
Efter ett par timmar kvicknar Prinsen till och börjar ta hand om hushållet, han ger Astor mat och vatten, ger oss dricka, badar Vilda, hjälper henne med nattlinnet och en blöja. Sen kryper dom ner i sängen och somnar gott med radion som sällskap.
Tack gode gud för min Prins!