Varför är det så att man inte kan sova när man är full? När vi kom hem från festen igår natt var vi både sketfulla och aptrötta och jag kunde inte komma i säng tillräckligt snabbt men så fort jag la huvudet på kudden; klarvaken. Att vrida och vända sig var uteslutet eftersom hela rummet snurrade så det var bara att ligga still och gilla läget. Vilda hade lekt med Martins klockradio under förmiddagen och på något vis lyckats sätta alarmet så innan Martin slocknade klargjorde jag hur mycket stryk han skulle få om han inte stängde av det, vilket han försökte med i ungefär fem minuter. Sen sa han "sådär ja!" och somnade gott.
Klockan tio i sex i morse ringde klockan, Vilda kom intassandes, pigg som en mört och krävde att jag skulle gå upp och leka med henne. Med tanke på att jag inte somnat förrän fyra så var jag ganska mör och gjorde det enda rätta; gav henne en mugg saft, salta pinnar och bäddade ner henne under filten i soffan framför "Lotta på bråkmakargatan" och gick sen tillbaka till sängen.
Kvart i elva ställde sig Martin upp som en militärpolis och skrek; "Om 45 minuter ska vi va i kyrkan! Upp, upp, upp!!" och sen var kaoset i full gång. Jag klev rakt i kläderna från gårdagen, tryckte in Vild i en kjol och slängde skjortan på Prinsen, en halvtimma senare satt vi bilen välklädda och med doppresenten inslagen. Inte illa va?