364 dagar kvar

Sådärja, då var första dagen avklarad. Som väntat tog det inte mer än en kvart innan jag började räkna dagarna till nästa semester och jag vet ärligt talat inte hur jag ska överleva så länge. Dottern till en kvinna som bor hos oss kom och hälsade på idag, hon jobbar också som undersköterska inom äldrevården och vi pratade länge om hur hemskt det är när man känner sig helt förgrämd och inte kan ge det man vill av sig själv utan alla negativa tankar om arbetstider och lön tar över och gör hela arbetssituationen fruktansvärd. Just för tillfället är det en rimlig tanke att fejka en svår muskelskada och bli sjukskriven typ åtta månader. Eller kanske ska man gå på en gammal klassiker; utbrändhet?
Jag hade verkligen trott att Gud själv skulle stiga ner till mig nu under sommaren och säga; "Jenny! Nu har du kämpat tillräckligt. Du ska få ett nytt jobb, du får bli... Rockstjärna!" men inte ens det kunde man räkna med. Det var bara att ta tjuren vid hornen och pallra sig iväg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback